– Om energieffektivitet, utspädning och människor i byggnader
För att ange energianvändningen under bruksskedet i byggnader så vill man gärna använda ett specifikt mått av flera olika skäl. Det vanligaste är att ange energianvändning per kvadratmeter golvarea och år, men ett problem är då att minskad energianvändning i princip belönas lika som ökad golvarea. Om en ökad energianvändning kombineras med en ännu större ökning av golvarean så blir ju resultatet att ökad energianvändning framstår som en förbättring eftersom utspädningen är större än den ökade energianvändningen. I den här artikeln förklaras olika begränsningar med att ange energianvändning i förhållande till golvarean med några enkla exempel för bostäder, och avslutningsvis argumenteras för att i stället ange energianvändning per person. Artikeln är avgränsad till bruksskedet, och i ett exempel jämförs både boende och bilåkande. Det finns naturligtvis möjligheter att bredda perspektivet till att innefatta all energianvändning ”från vaggan till graven” för en byggnad genom att studera en period på kanske 50 eller 100 år.
För energianvändning i byggnader är det viktigt att ta hänsyn till all köpt energi, se artikeln i Bygg & teknik 4/2019 [1]. När man har tagit hänsyn till all köpt energi så kan den köpta energin sedan fördelas och värderas utifrån om det handlar om el, eget bränsle eller fjärrvärme, och värderingen kan ta hänsyn till många olika saker som miljöaspekter, ekonomi och energikvalitet.
Det gäller också att inte vara för teknikfixerad när det gäller energi och byggnader eftersom så mycket påverkas av människor i form av brukare, fastigshetstekniker och andra. För människors påverkan kan man antingen ta hänsyn till den verkliga inverkan av de människor som vistas i byggnaden, och till exempel fastighetstekniker som påverkar byggnaden, eller förutsätta ett visst beteende avseende brukarnas användning av tappvarmvatten med mera och fastighetsteknikers underhåll och service av ventilationssystem med mera. Det finns flera fördelar med att ange energianvändning med ett specifikt mått:
• Olika byggnader kan jämföras med varandra. Det handlar i första hand om att jämföra byggnader som an-vänds för samma ändamål, alltså att
jämföra olika bostadshus, olika kontorshus med mera.
• Byggnader kan jämföras mot normkrav, certifieringar med mera.
• Inverkan av olika energieffektiviserande åtgärder kan jämföras med varandra, och den verkliga inverkan av en åtgärd kan utvärderas i efter-
hand genom mätningar
• Teknikneutralitet. En tanke är ju att kunna jämföra slutresultat där man har fria händer att påverka resultatet med olika teknikval med mera. Med ett krav bara avseende slutresultatet kan man ju göra helt olika val avseende att prioritera till exempel bättre fönster, värmeväxlare, ytterväggar, värmepumpar, lufttäthet, fläktar med mera.
I den här artikeln behandlas det konventionella specifika måttet med energianvändning per kvadratmeter golvarea och även den alternativa möjligheten att i stället ange energianvändningen per person. För en del saker som berörs i den här artikeln finns en utförligare diskussion i en tidigare artikel, se [2].
Samtliga siffervärden i artikeln avser hyfsat rimliga (tänkbara) antaganden, men fokus ligger helt på att påvisa principer och inte alls på att använda så ”exakta” värden som möjligt. I praktiken finns det oändligt många tänkbara kombinationer av människor och teknik!
Artikelförfattare Robert Öman
Mälardalens Högskola
