Du är här: Hem / BETONG / Val av exponeringsklasser – miljöer och exponeringsförhållanden där särskild utredning erfordras
Val av exponeringsklasser – miljöer och exponeringsförhållanden där särskild utredning erfordras
Utseende på en betongyta som har varit exponerad för en sur vätska (pH cirka 3) under cirka tio års tid. Angreppshastigheten bedöms vara cirka 1,5 mm/år.
I SS-EN 206, SS 137003 och SS-EN 1992-1-1 definieras 18 exponeringsklasser för att karakterisera den typ av angreppsmekanism och miljö som en armerad betongkonstruktion utsätts för. Vald exponeringsklass ligger sedan till grund för val av betongkvalitet och minsta täckande betongskikt. Exponeringsklasserna är grupperade efter de viktigaste angreppsmekanismerna:
• XC, Korrosion föranledd av karbonatisering
• XS, Korrosion orsakad av klorider från havsvatten
• XD, Korrosion orsakad av andra klorider än havsvatten
• XF, Angrepp av frysning och upptining
• XA, Kemiskt angrepp.
Dessa exponeringsklasser täcker dock inte in alla miljöer där betongkonstruktioner kan exponeras. I denna artikel ges exempel på några miljöer där exponeringsklasserna inte går att tillämpa. Speciellt fokus kommer att vara på miljöer med kemiska angrepp som inte går att beskriva med XA-klasserna.
Artikelförfattare är Anders Lindvall, Ingemar Löfgren och Oskar Esping vid Thomas Concrete Group, Göteborg.
