Vägbank med komplex geometri, där en tredimensionell analys av stabilitet är mer befogad.
Infrastrukturprojekt med snabbt uppförda konstruktioner så som väg- och järnvägsbankar på lera innefattar bedömning av bankarnas negativa inverkan på den kortsiktiga stabiliteten. Bedömning är naturligtvis beroende av vilken analysmetod som används. Klassisk bedömning av problemet innefattar en två dimensionell jämviktsbetraktelse av stabilitetsproblemet, vilket löses hed hjälp av numeriska beräkningsprogram baserade analysmetoden LEM (Limit Equilibrium Method).
Stabilitetsproblem av långa järnvägsbankar på lera är av naturen ett tre dimensionellt problem som även innefattar behovet av att beakta jordens förändrade spännings-töjningssamband. Numeriska metoder baserat på FEM (Finita Element Metoden) används mer och mer frekvent som ett alternativ till LEM. I situationer där båda analysmetoderna är involverade i bedömningen så uppstår frågeställningen: Vilken beräknad säkerhetsfaktor (SF) beskriver verkligheten korrekt? Denna frågeställning är relativt outforskad och få publikationer finns tillgängliga.
Denna frågeställning och hur olika faktorer inverkar har översiktligt studerats i ett examensarbete på jord- och bergmekanik, KTH, Habibnezhad (2014). Där beräkningar av säkerhetsfaktorn utförts i tre olika program; Plaxis 2D, Plaxis 3D och Slope/W. Tre fall har analyserats; där faktorer så som last och geometri, på en lera med olika materialparametrar (ϕ – c) varierats. Resultat av beräknad stabilitet visar på att skillnader föreligger men också på det inte finns ”ett” verktyg utan att de olika programmen kompletterar varandra beroende på komplexiteten av det studerade problemet.
Artikelförfattare är Zhaleh Habibnezhad, Sweco och Kenneth Viking, NCC Teknik.
