Kvicklereskredet i Ask, Gjerdrum, inträffade natten till onsdag den 30 december. Några minuter innan kl. 04 kom första nödsamtalet och när man konstaterat att det inträffat ett omfattande skred mobiliserades snabbt en stor räddningsinsats. NGI, Norges Geotekniska Institut, blev uppringda redan kl. 05 för att bistå med geoteknisk expertis. NVE, Norges vassdrags- og energidirektorat som också har nationell beredskap för skred och översvämningar, hade redan då kategoriserat händelsen som en nationell katastrof.
Med NGIs kunskap och erfarenhet av stora skredhändelser mobiliserades snabbt ett flertal resurser, både på plats och på distans. Första geotekniker var på plats innan kl. 06. En kommandocentral upp-rättades där statusmöten hölls var 15:e minut för att samordna räddningsinsatsen, och geotekniker bistod räddningstjänsten med bedömningar kring säkerhet inom skredområdet, områden som behövde evakueras och andra akuta frågeställningar. Samtidigt etablerades på morgonen en borrbandvagn för att påbörja geotekniska undersökningar i närområdet i syfte att försöka avgränsa kvicklerans utbredning. Totalt har upp emot 30 personer från NGI varit delaktiga, och har varit bemannade med geotekniker och borrbandvagn på plats dygnet runt de första 12 dagarna. Jordprover från närområdet har analyserats på NGIs laboratorium i Oslo.
Totalt omfattande skredet cirka 300 x 700 m och de omrörda jordmassorna förflyttades över 1 km. Minst nio byggnader, bland annat radhus, med totalt över 30 bostäder drogs med i skredet, och flertalet byggnader står fortfarande på skredkanten. I skrivande stund har sju personer har hittats avlidna, och sökandet efter de tre saknade har avslutats, men kan kom-ma att återupptas inom kort. NGIs insats har övergått till att bland annat bistå med geotekniska bedömningar för fortsatt sökning efter saknade personer. Geotekniska undersökningar utförs fortfarande och planering av permanenta förstärkningsåtgärder har påbörjats i regi av NVE.
Omkring 1000 personer evakuerades från det närliggande området, men en del av dessa har nu kunnat flytta hem efter att geotekniska undersökningar kunnat kartlägga kvicklerans utbredning.
Vad är kvicklera?
Kvicklera, eller högsensitiv lera, är en typ av lera där den omrörda skjuvhållfastheten är försumbar jämfört med lerans intakta skjuvhållfasthet. I praktiken innebär detta att när en kvicklera kraftigt störs eller överbelastas kollapsar strukturen och leran övergår i en flytande form. Vanligt för kvicklereskred är att de är progressiva, dvs. att de kan utvecklas successivt från ett i början relativt begränsat brott i jorden. Vid detta initiala brott störs jorden längs glidytan kraftigt och övergår i flytande form. Den bakomliggande kvickleran förlorar den mothållande jordmassan och stora skjuvspänningar uppstår vilket leder till ytterligare brott och på så sätt en successivt bakåtgripande skredutveckling. Jordmassor framför utsätts för stora dynamiska krafter av den skredande jordmassan, och skreden kan också således bli framåtgripande. Utbredning av sådana skred kan därför bli mycket omfattande och fortgå tills förekomsten av kvicklera upphör eller då glidytans lutning är tillräckligt flack. Ett välkänt skred i Rissa i mellersta Norge år 1978 fick en 1,5 km lång utbredning.
Kvicklera förekommer huvudsakligen i Norge, Sverige, Finland, Kanada, Ryssland och Alaska. Leran förekommer under högsta kustlinjen främst i områden där sedimenten avsatts i salt eller bräckt vatten i en marin miljö. De är högsensitiva på grund av urlakning av saltjoner som förändrar lerans egenskaper. Urlakningen kan uppstå när grundvatten infiltrerar in och genom leran. I Sverige definieras en lera som kvick om kvoten mellan intakt och omrörd skjuvhållfasthet är över 50, och den omrörda skjuvhållfastheten är lägre än 0,4 kPa.
Forskning har visat att ett skred kan få en mycket stor utbredning om:
• Områdets geomorfologi är sådant att det finns höjdområden där marken består av lera
• Lerans omrörda skjuvhållfasthet är mindre än cirka 1 kPa
I Norge finns krav på utredning av områdesstabilitet, det vill säga säkerhet mot omfattande kvicklereskred, när den omrörda skjuvhållfastheten är lägre än 2 kPa. Vanliga förstärkningsåtgärder är topografiska justeringar som avlastar slänter och erosionssäkring av vattendrag.
I Sverige förekommer kvicklera huvudsakligen längs västkusten och längs bland annat Göta älv och Norsälven. Exempel på omfattande kvicklereskred i dessa områden är Göta (1957), Tuve (1977) och Småröd (2006). Kvicklera återfinns också i östra Sverige och längs den södra delen av Norrlandskusten, men på grund av områdenas geomorfologi, det vill säga att områden med lera är relativt flacka, inträffar sällan omfattande skred i denna del av landet. Skredet i Vagnhärad år 1997 är ett undantag på omfattande skred på östkusten som uppstått i lera med låg omrörd skjuvhållfasthet (dock inte definierad som kvicklera). I Sverige ansvarar Statens Geotekniska Institut för kartläggning av kvicklera och risk för skred.
Sölve Hov, NGI, Norges Geotekniska Institut/Geomind
Dela på: