Vid projektering av byggnader ställs ofta krav på bärande funktion i brandfallet. Hur mycket brandskydd som krävs är direkt kopplat till hur stor sannolikheten, eller risken för personskador vid brott i brandfallet är. Då det saknas någon tydlig metod att bestämma risken för personskada vid brand har SBUF finansierat ett projekt som tagit fram ett sätt för att kvantifiera personrisk i förhållande till brandutsatta bärande konstruktioner.

Metoden bygger på principen att brott i en bärverksdel till följd av brand inte bidrar till ökad risk för personskada om det redan är omöjligt att vistas i skadeområdet. Genom att beräkna tiden för brottet och utvärdera hur stor följdskadan blir och ställa det mot de brandförhållanden som råder i samma område går det att se om brottet i sig ökar risken för personskada eller inte.

Utvärderingen av personrisk

Figur 1: Brott i konstruktionen vid tid för dödliga förhållanden ökar inte risken för personskador.

Utvärderingen av personrisk kan göras antingen i tids- eller areadomänen. Båda tillvägagångssätten bygger på ovanstående princip men ser lite olika ut. Beräkning av tider och areor enligt nedan bör göras som ett samarbete mellan ett projekts brandprojektör och konstruktör.

Dimensionering i tidsdomänen är mest relevant för de fall brandförhållandena i hela byggnaden är lika vid tiden för brott. För att kunna göra en beräkning behöver någon form av brandmodell kopplas ihop med en modell för hållfasthet vid brand.
I byggnader med ett rum, exempelvis lager, kan denna metod vara framgångsrik. För dessa fall gäller det att säkerställa att brott inte inträffar innan kritiska förhållanden uppstått i byggnaden, se figur 1.

Artikelförfattare:
Joakim Sandström, LTU/Brandskyddslaget

Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 6/19.