Utbyggnaden av fjärrvärme har starkt bidragit till Sveriges låga klimatutsläpp och minskade luftföroreningar genom att fossila bränslen nästan helt har fasats ut. Sveriges totala andel av utsläpp av växthusgaser motsvarar 0,2 procent av världens årliga utsläpp.
Cirka 90 procent av alla flerbostadshus är i dag anslutna till fjärrvärme. Fjärrvärmenät finns i 580 tätorter i Sverige. Som jämförelse är andelen fjärrvärme i Tyskland, Österrike och Norge 10 procent. I Storbritannien, Nederländerna och Schweiz står fjärrvärme för 1–3 procent. Utbyggnaden av fjärrvärme i Sverige är i ett internationellt perspektiv unik. Motsvarande utbyggnad hade inte kunnat genomföras i dag när kommunerna ofta har frånträtt sitt majoritetsägande och fjärrvärmebolagen i deras affärsmodeller nu styrs av kortsiktiga lönsamhetskrav. En bidragande orsak är också att byggnaderna blir allt energieffektivare.

Eftersom andelen biobränsle ökar i fjärrvärmesystemen ofta i kombi-nation med kraftvärme så ökar även skillnaden i utsläpp av växthusgaser mellan byggprocessen (bostäder, lokaler och anläggningar) och bygg-nadens driftsfas. Byggprocessens andel vid nyproduktion är ofta större än själva driftsfasen och utgör cirka 15 procent av Sveriges totala utsläpp av växthusgaser. Orsaken är den större andelen biobränsle. Byggprocessen är något som byggsektorn borde ha rådighet över.

Monopolet skapar irritation bland fastighetsägare
Nya stadsdelar och energieffektivisering inom miljonprogrammet gör att flerbostadshusen blir allt energisnålare. Detta har fått till följd att flera energibolag av affärsmässiga skäl ofta är ointresserade av att dra fram fjärrvärme till nya stadsdelar. De anser att värmetätheten blir för låg genom att byggnaderna är för värmeeffektiva och då inte passar in i bolagens affärsmodeller. Fjärrvärmebolagens prismonopol skapar därför stor irritation hos fastighetsägare och byggherrar och utgör därför ett hinder för en snabb utveckling mot minskade utsläpp av växthusgaser. Fastighetsägare väljer på grund av monopolsituationen allt oftare andra lösningar med bergvärmepumpar inom befintliga fjärrvärmeområden vilket är olyckligt ur miljöhänseende och skapar inlåsningseffekter men är kortsiktigt intressant ur fastighetsekonomisynpunkt. Det bör i sammanhanget uppmärksammas att Sverige använder mer än dubbelt så mycket el som övriga länder inom EU. Vid en ökad elanvändning finns risk för ett kommande effektproblem när kärnkraften efter hand av åldersskäl fasas ut. Klimatförändringarna gör att det kommer att bli nödvändigt med ett paradigmskifte av hur vi tillför el, värme och kyla till våra byggnader, detta gäller i högsta grad även för fjärrvärmen. Lågtemperatursystem kommer att bli nödvädigt även inom befintlig bebyggelse inte minst inom miljonprogrammet.

Klimatförändringarna minskar värmebehovet men kylbehovet ökar
Med ett varmare klimat flyttar sig klimatzonerna allt längre norrut. Med nuvarande tendens till klimatförändring så förflyttar sig klimatzonerna med cirka fem mil per decennium. Redan i dag har temperaturen i Stockholm ökat med 1,1 grader på en 30-årspriod. Sannolikt ligger vi närmare en klimatförändring på tre grader eller mer. Inträffar detta blir inom detta sekel Stockholm lika varmt som Paris är i dag och Sundsvall lika varmt som Stockholm. Varmare vintertemperaturer kan positivt innebära 30 procent lägre värmebehov inom detta århundrade samtidigt som kylbehovet ökar genom oönskade övertemperaturer inomhus. Detta kan medföra konsumentkrav på energikrävande kylning även för flerbostadshus. På 10 års sikt förväntas befolkningen i Sverige öka med en miljon människor. Fram till 2050 antas befolkningen öka till 13,4 miljoner människor enligt SCB:s prognos. Energieffektivisering och låg värmeförbrukning i nya bostadsfastigheter förmodas trots det leda till minskande volymer på värmemarknaden. Man frågar sig vilken beredskap fjärrvärmebolagen har för den situation som väntar när miljonprogrammet energieffektiviseras fullt ut och där värmebehovet minskar. Vid byte till lågtemperaturfjärrvärme kommer sannolikt bränsleeffektiviteten räcka till en utbyggnad av ledningsnätet.

Prioriteringar måste i första hand göras på storskaliga energilösningar
Ska fjärrvärme ha en fortsatt utveckling är det nödvändigt med ett paradigmskifte med ny lågtemperaturteknik inte minst inom miljonprogrammets stadsdelar. Det är tappvarmvatten som blir dimensionerade i nästa generations fjärrvärme. I dagens befintliga högtemperatursystem är ledningsförlusterna innan värmen når konsumenterna 10 till 15 procent.
För att märkbart minska andelen växthusgaser inom Sveriges gränser måste i första hand prioriteringar göras på storskaliga energilösningar. Även småskaliga produktionsenheter till exempel mindre husknutna socellsanläggningar för tappvarmvatten kommer att vara ett visst inslag i ett framtida försörjningssystem. Men småskaliga subventionerade frimärkslösningar är dock tveksamma inom fjärrvärmeområden. Dessa syns i stadsbilden, markerar ett viktigt miljöengagemang bland politiker och allmänheten och lyfts tacksamt gärna fram i media. Dessa lösningar har dock endast en marginell betydelse för klimatet. Snarare bör ekonomiska resurser i form tillfälliga subventioner lämnas till anläggningar för utbyggnad och modernise-ring av fjärrvärmesystemen till lågtemperaturteknik. Våra skattesubven-tioner borde med andra ord i första hand ges till teknik som ger påtaglig effekt till minskade utsläpp av växthusgaser. Här bör fjärrvärmebolagen även se över sina affärsmodeller som inte alltid längre överensstämmer i ett långsiktigt hållbarhetsperspektiv.

Artikelförfattare:
Johnny Kellner
Fristående Energi- och klimatstrateg