Artikelförfattare: Elisabeth Helsing, RISE

Betong tillverkad med portlandcement, som har varit det dominerande bindemedlet under många decennier, är fantastiskt som byggmaterial.  Portlandcement är relativt billigt och det reagerar med vatten och bildar ett fast material även under vatten, och det ger en betong som är formbar under tillräckligt lång tid för att kunna transporteras och gjutas. Det är också enkelt att variera betongens egenskaper och prestanda till de krav som ställs på konstruktionen. Men portlandcement har ett högt koldioxidavtryck, och för miljöns och klimatets skull måste betongens klimatpåverkan minskas.

Portlandcement – ett material med högt koldioxidavtryck 

Mycket görs idag i Sverige och i övriga världen för att göra betong till ett mate­rial med lägre klimatpåverkan. Den domi­-
nerande klimatpåverkan från betong kommer av att det bindemedel som traditionellt använts i den består av portland­cementklinker, det vill säga de är portlandcement (PC), ett material som när det tillverkas avger en betydande mängd koldioxid till luften. Det mesta beror på att kalksten sönderdelas vid bränningen och koldioxid avgår vil­ket är nödvändigt för att de reaktiva cementmineralen ska bildas. En viss del av av koldioxidutsläppet kommer från den övriga tillverkningsprocessen, till exempel bränningen. Men det innebär att PC har ett högt koldioxidavtryck. 

Ersättning av portlandcement med andra bindemedel

Ett sätt att minska koldioxidavtrycket från betong är att ersätta så mycket som möj­ligt av PC med andra material som bidrar till att ge betong hållfasthet och som har ett lägre koldioxidavtryck. Initialt var det fråga om avfallsprodukter från annan industri för vilka man försökte hitta en meningsfull användning. Redan under 1800-talet introducerades mald granu­lerad masugnsslagg (GGBS) från stål­tillverkning som ersättningsmaterial i betong. Under mitten av 1900-talet började man använda kiselrik flygaska som in­samlades från röken från kolkraftverk, och något senare inriktades intresset mot silikastoft som samlats in i skorstenar vid tillverkning av kisel eller kisellegeringar. GGBS är ett material som om det aktiveras kan bilda ungefär samma produkter som portlandcement. Ämnen som avges då PC reagerar fungerar som aktivator. En betydande del av PC kan ersättas av GGBS. Kiselrik fygaska och silikastoft är däremot puzzolana, vilket innebär att de reagerar med den kalcium­hydroxid som avges då PC reagerar och det bildas produkter som liknar de som bildas vid PC-reaktionen. De kan därför inte ersätta lika stor del av PC som GGBS. 

Läs hela artikeln i Bygg & teknik 6/2022.