Minska behovet av importerad el med effekt- och energireducerande åtgärder i småhus

Illustration: Energimyndighetetn [2]

Elbehovet ökar ständigt på grund av allmän ”elektrifiering” av samhället. Hög andel elvärme, särskilt i småhus, för liten överföringskapacitet mellan norra och södra Sverige och stängning av kärnkraftverksreaktorer är bland orsakerna till effektbrist under kalla perioder den senaste vintern. Komplettering har därför måst ske genom import av ”smutsig el” från våra grannländer, i regel baserad på brunkol och kärnkraft. En miljömässigt föga lämplig lösning. Behovet av effekt- och energibesparingar jämte utveckling av reglersystem har därför accentuerats. Därtill ska läggas ändrade el- och fjärrvärmetaxor, fler elvärmda småhus samt ökad användning av luft- och golvvärmesystem.

Fördubblat elbehov om 20 år?

Totalt sett över året har Sverige ett el­överskott men elbrist under kallare peri­oder. Det senare beror delvis på att 80 procent eller drygt 1½ miljon småhus är elvärmda. Under köldperioder är landets produktionskapacitet på cirka 27000 MW otillräcklig särskilt efter stängningen av de två senaste kärnkraftsreaktorerna, som uppskattas ha lett till ett underskott på mellan 1700 och 2900 MW. Bransch­organisationen Energiföretagen med fle­ra bedömer att dagens elproduktion på 148TWh/år kommer att fördubblas till 2045 och då uppgå till 310 TWh/år. Ökningen beror på fler elbilar, tillverkning av fossilfritt stål och start av batterifabriker med mera.

Elnäten måste därför byggas ut och överföringskapaciteten från norr till söder kraftigt höjas. Elproduktionssystemets utbyggnad bestäms av olika energislags lönsamhet på systemnivå och klimatbe­lastning men kan även påverkas av politiska beslut. Hur stor planerbar elproduktion ska få ersättas med oplanerbar? För kärn­kraften kan det bli aktuellt att förlänga livslängden på befintliga reaktorer, åter­starta stängda reaktorer, utveckla och använda nya reaktorer. Vindkraftens andel av elproduktionen beror inte bara på lönsamheten utan också på möjlig­heterna att ”balansera” denna med till exempel vattenkraft. Därtill ska läggas ”lokalbefolkningens” allt fler protester mot vindkraft. Åtgärder måste vidtas som ger snabbare tillståndsprocesser samt slo­pa hinder och regler som sätter käppar i hjulen för ny elproduktion, problem som är aktuella både för kärnkraft och vindkraft.

Stor andel elvärmda bostäder, särskilt i småhus

Elvärme i någon form (inklusive värme­pumpar) är det vanligaste uppvärm­ningssättet med cirka 80 procent eller drygt 1½ miljon småhus. 1,2 miljoner småhus motsvarande 60 procent av små­husen använde en värmepump 2019 me­dan fjärrvärme finns i cirka 15 procent, Resterande hus har fastbränsleeldning och någon procent oljeeldning [1] [2]. 

Äldre hus har vanligen direktverkande elvärme eller vattenburen. Elvärmda hus har ofta kompletterats med någon typ av värmepump med energikällor som bergvärme, ytjordvärme, frånluft eller uteluft. I nyare hus är frånluftsventilation, vattenvärmesystem och frånluftsvärme­pump vanligt. En annan vanlig lös­ning är frånlufts-/tilluftsventilation och ventilationsvärmeväxlare med elbatteri som eftervärmer tilluften, vattenvärme­system samt elpanna eller fjärrvärme. Eller som i passivhus, extremt tjock isolering, stora glasytor samt luftvärme och venti­lationsvärmeväxlare även här ofta med elbatteri som eftervärmer tilluften.

I flerbostadshus utgör fjärrvärme 2019 90 procent av energianvändningen i fler­bostadshus och i lokaler 78 procent [3].

Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 4/21.

Artikelförfattrare: Christer Harrysson, Professor i byggteknik Örebro universitet