Klimatkrisen driver byggsektorn mot lösningar med lägre klimatpåverkan. Ett konkret exempel är förskolan Hoppet i Göteborg, som uppfördes med fokus på att minimera klimatavtrycket. Foto: Felix Gerlach.
Artikelförfattare: Anna Ryberg Ågren, Svenskt Trä
”Låt aldrig en bra kris gå till spillo” må vara ett välanvänt citat, men väl så relevant – och högst aktuellt. Det är i kriser som vi tvingas göra saker på nya sätt. Krisen blir därmed en drivkraft för innovation och utveckling, inte sällan med samhället som vinnare. Utgångspunkten här är några av de kriser som har påverkat träindustrin och träbyggandet, och hur dessa samtidigt har bidragit till positiva effekter – nu och framöver.
Energikrisen förändrade industrin
1970-talets oljekris, med skenande priser på råolja, fick stora konsekvenser för såväl sågverksindustrin som för byggandet. Ökade energikostnader för sågverkens produktion resulterade initialt i minskad lönsamhet och att mindre sågverk slogs ut, men ledde också till ökad rationalisering och investeringar i energieffektivitet vilket på sikt stärkte konkurrenskraften för större aktörer. I dag är produktionen i de svenska sågverken i princip helt fossilfri vilket också gör att klimatpåverkan från tillverkningen är låg.
Den globala lågkonjunkturen som uppstod som en följd av oljekrisen ledde till en kraftig inbromsning av byggandet, men ledde också till utfasning av oljepannor och högre krav i fråga om byggnaders energiprestanda. I vissa fall ledde de energibesparingsåtgärder som följde av detta till brister i inomhusmiljön, erfarenheter som har fått positiva effekter i fråga om hur energieffektivisering ska göras med hänsyn till inomhusmiljön.
Vi kan nu konstatera att sedan 1990 har utsläppen av växthusgaser från uppvärmningen av bostäder och lokaler minskat med cirka 93 procent, se figur 1. Att oljeeldning för uppvärmning av bostäder och lokaler till stor del har ersatts av biobränslebaserad fjärrvärme är den omställning som i första hand åstadkommit utsläppsminskningen. Även övergång till uppvärmning med direktverkande el var viktigt för utfasningen av olja, framför allt under perioden 1970–1990, men i takt med att fjärrvärmen byggts ut har användningen av direktverkande el minskat.
Drivkrafterna bakom utvecklingen har främst varit ekonomiska, i form av höga oljepriser, energiskatt och koldioxidskatt. Men även bättre tillgång till alternativ till fossila bränslen, såsom fjärrvärmenät, värmepumpar och pelletspannor, har påverkat utvecklingen. [1]
