Artikelförfattare: Rasmus Müller, Tyréns Sverige AB och Göran Sällfors, Chalmers tekniska högskola/Geoforce AB
Teknisk design, och inte minst geoteknisk design, baseras mycket på ingenjörskunskap och erfarenhet. Det finns risk att försiktiga val av parametervärden och säkerhetsfaktorer i olika led kan ge en design som är överdrivet konservativ. När det gäller Eurocode och materialen stål, betong och trä, där marginalkostnaden för ökad säkerhet är ganska liten, kan det vara motiverat med lite större säkerhetsmarginaler. Geoteknikern arbetar dock med jord, som är ett naturligt material, där det är svårare att med större noggrannhet fastställa olika materialegenskaper och parametrar ingående i olika beräkningsmodeller. Därmed blir beaktandet av ingenjörskunskap, empiri och erfarenhet väsentligt för att inte den geotekniska dimensioneringen ska bli allt för konservativ.
Utvärdering av odränerad skjuvhållfasthet
En av de viktigaste parametrarna inom geotekniken är odränerad skjuvhållfasthet, cu, vilken bland annat påverkar beräk-nad stabilitet för naturliga slänter och fyllningar på kohesionsmaterial, schakter samt bärighet för fundament. Den odränerade Skjuvhållfastheten ligger också till grund för en rad empiriska samband som används för att utvärdera andra geotekniska parametrar. Därför är det viktigt att kunna utvärdera cu med en så stor noggrannhet som möjligt. Det är uppenbart att försökstyperna vingsondering, fallkon och spetstrycksondering (CPT) innebär en indirekt bestämning av cu, medan ett direkt skjuvförsök och triaxialförsök utgör en mer direkt bestämning. Utöver dessa undersökningsmetoder kan cu även utvärderas från förkonsolideringstrycket erhållet från till exempel CRS-försök. De mätvärden som erhålls från de indirekta metoderna och från CRS-försök måste räknas om (korrigeras) via empiriska samband, så kallade ”omräkningsfaktorer”, när värden på cu ska härledas. Historiskt har man tolkat och korrigerat resultaten från vingsondering och fallkonförsök som värden på cu på säkra sidan.
