Tydliga politiska riktlinjer och beslut som kopplas till planer för implementering är viktiga delar för att uppnå en omställning till ett fullt ut hållbart byggande samt för att implementera nya koncept och system för vår energiförsörjning. Aktörer som påverkas av direktiv och mål inom energieffektivisering och ökad utbyggnad av lokalt producerad solel är många. Ökad elektrifiering och beställares eller hyresgästers ökade önskan att producera egen solel på tak och klimatskal leder till att nya arbetssätt och samarbeten liksom aktörsled behöver skapas [1]. Detta kräver i sin tur hållbar planering men även brett utvecklingsarbete och forskning. En solcellsanläggning påverkar inte bara ekonomernas kalkyler, utan även konstruktörernas, elektrikernas, takläggarnas, brandingenjörernas, arkitekternas med fleras arbete. Införande av en solcellsanläggning i ett projekt kräver dessutom samverkan med elnätbolag på ett nytt sätt för byggprojekt. Utvecklingen inom den elektrifierade fordonsflottan medför ökat behov av laddstolpar, vilket i sin tur ger öppningar för att optimera just solcellsanläggningarna efter nya lastprofiler. Här tangeras även optimeringen av en solcellsanläggnings lönsamhet genom installation av batterier. Batterisystem i sin tur väcker många frågor.
Omställning som ställer krav
Nya mål, direktiv, trender och drivkrafter till omställning inom energisektorn ger många ringar på vattnet. Det är viktigt att driva utvecklingen av den enskilda tekniken, som ska medföra ökad andel förnybar el. Minst lika viktigt är att införa den nya tekniken på ett hållbart sätt genom ett helhetsperspektiv i ett rådande system.
Utbyggnationen av solcellsanläggningar i Sverige är etablerat brett politiskt. Energiöverenskommelsen från 2016 tar höjd för att Sveriges elmix ska vara 100 procent förnybart år 2040. Solkraft har en given plats som del i att nå detta mål. Som följd av överenskommelsen har förenklingar gjorts kring regelverk och administration för att underlätta för investerare. Förenklingar kring utbyte av elmätare liksom borttagande av rapporteringskrav av producerad solel kopplat till investeringsstödet liksom kravet på momsregistrering är resultat härifrån. Även bygglovsplikten avskaffades i somras för solfångare och solcellsmoduler inom ett detaljplanerat område om dessa följer byggnadens form.
Dessa förändringar är viktiga nödvändiga åtgärder i en mycket starkt växande bransch, där en hållbar tillväxt är viktig. Branschen behöver ges verktyg för
smidiga processer men även kvalitetssäkring från ax till limpa i projekten.
Förändringarna i sig medför nya krav och behov av utveckling. Borttagandet av bygglovsplikten har röjt hinder för projektutvecklare, fastighetsägare och inte minst solcellsentreprenörer som tidigare varit tvungna att hantera variationer i kommuners krav. Solcellprojekts genomförande har förenklats. Borttagandet av bygglov medför ökad vikt av Boverkets byggregler kring installation av moduler för solel- eller solvärmeproduktion. I BBR finns det inte explicita regler eller specifik vägledning kring hur moduler ska monteras säkert eller om de till och med ska anses vara taktäckning.
En ny situation har uppkommit. Borttagandet av kravet på bygglov medför att byggherren, som har det yttersta ansvaret för byggnaden och för att utformingen och montaget av solfångare eller solcellsmoduler uppfyller relevanta lagar och regler, ges inte stöd genom byggnadsnämndens kotrollfunktion, vilket kan upplevas som något dolt.
Aktörer och discipliner såsom elkonsulter och brandkonsulter i projektet tilldelas nya frågor och gränsdragning för ansvarstagande behöver definieras. Vid implementeringen av ny teknik och system som påverkar i flera led är det viktig att bedriva pilotprojekt, forska och möjliggöra erfarenhetsåterföring till branschen. Även för solcellsanläggningar är detta vägen till en hållbar ökad utbyggnad.
Artikelförfattare: Charlotta Winkler, WSP Sverige AB Jan Ottosson, WSP Sverige AB
