Dagens praxis för täckning av sulfidhaltiga gråbergsrester är att täcka med morän. Det görs som ”kvalificerad täckning” genom att lägga på ett tätskikt med lerig morän som packas tätt. I ett önskescenario finns siltig/lerig morän i anslutning till området som är tillräckligt tätt och som kan användas för att anlägga tätskikt. Erfarenhet visar dock att täta moräner förekommer sällan i gruvans närområde och funktionen som syrebarriär inte alltid uppfylls av lokalt förekommande morän. Alternativet är att använda andra tätskiktsmaterial, bentonitmatta, lera etcetera eller att modifiera lokalt förekommande morän. Ett alternativ är att modifiera lokalt förekommande morän genom inblandning av grönlutslam. Grönlutslammet har stor vattenhållande förmåga och en inblandning på cirka tio procent grönlutslam i siktad morän förbättrar moränens funktion som tätskikt avsevärt.
Ett vanligt sätt att efterbehandla gruvavfall är att täcka det med ett skikt som hindrar syret att nå avfallet och därmed hindra oxidationen, även kallad kvalificerad täckning. Huvudfunktionkskravet är att minimera syretransporten och främst syrediffusionen över tid, vilket innebär i praktiken att tätskiktets hydrauliska konduktivitet ska vara under 10-8 m/s. I ett önskescenario finns siltig/lerig morän i anslutning till området som är tillräckligt tätt och som kan användas för att anlägga dessa skikt.
Artikelförfattare är Magnus Filipsson, Boliden Mineral AB, Pär Odén, Ragn-Sells AB, Christian Maurice, Ramböll Sverige/Luleå tekniska universitet, Maria Mäkitalo, Luleå tekniska universitet och Josef Mácsik, Ecoloop AB
