Figur 1: Exempel på mätbil utrustad med skannande laser som används för vägytemätning [4]Varje år lägger Trafikverket cirka 8 miljarder kronor på drift och underhåll av det statliga vägnätet. Cirka 50 procent är kostnader för beläggningsunderhåll och cirka 25 procent vardera går till vinterväghållning respektive övriga åtgärder, exempelvis belysning, renhållning etc. [1]. I denna artikel belyses arbetet med funktionsbaserade kontrakt för vägunderhåll med långa kontraktstider där Trafikverket är beställare, så kallade ”tonåringar”.
Traditionellt brukar beläggningsunderhåll upphandlas som en utförandeentreprenad, det vill säga beställaren (exempel Trafikverket) specificerar vilken metod och beläggningstyp som ska användas och därefter prissätter entreprenörerna vad det kostar att utföra
jobbet. Lägsta pris vinner uppdraget och det finns även en specificerad garantitid (vanligtvis 2–5 år). Detta upphandlingsförfarande förutsätter att det finns erfarna beläggningsspecialister hos Trafikverket som kan välja optimal åtgärd för de sträckor som ska
åtgärdas. Det är dock tveksamt om entreprenadformen stimulerar entreprenörerna till utveckling och användning av nya och innovativa material och arbetssätt, som på sikt kan reducera kostnaderna för samhället, eftersom lägsta pris vinner kontraktet.
Under de senast åren har Trafikverkets specialistorganisation krympt då pensionerande specialister inte fullt ut ersatts med nytt folk, vilket fått till följd att en större del av ansvaret i stället läggs ut på entreprenörer och konsulter. Trafik-verket har därför fått en mera renodlad beställarfunktion. Trafikverket har även haft som uttalad målsättning att kraftigt öka andelen funktionsentreprenader, där
man brukar skilja på nyinvesteringar och beläggningsunderhåll. På senare år har en stor majoritet av nyinvesteringarna utförts som totalentreprenader med funktionskrav där entreprenören ansvarar för projektering och byggande. En vanlig ansvarstid vid nyinvesteringar är 10 år och i stället för krav på ingående material ställs i stället funktionskrav på vägytan (exempelvis spårdjup, längs-gående ojämnheter, bärighet och så vidare.). Vid rent beläggningsunderhåll finns en mängd varianter på funktionsentreprenader. Exempel på sådana är underhållsbeläggningar med vägytekrav på ett större vägområde (så
kallade ”tonåringar”) eller underhållsbeläggningar med vägytekrav på mindre avgränsade objekt. I den sistnämnda typen kan entreprenaden upp-handlas med krav på exempelvis spårdjup, Prall (motståndskraft mot nötning), lägsta årskostnad och så vidare
Artikelförfattare: Richard Nilsson
Skanska Sverige AB
