Figur 1: Stachybotrys chartarum (pappersmögel) på fuktskadat byggnadsmaterial. Arten är en av de mögelsvampar som ofta avses när begreppet ”svartmögel” används.
Artikelförfattare: Ylva Larsson, Elisabeth Gondel och Robert Öman, Botaniska Analysgruppen
Under 1990-talet skrevs det mycket i amerikansk media om ett antal svårt sjuka barn i Ohio, som alla hade blödningar i lungorna. Möglet Stachybotrys chartarum fanns i samtligas hemmiljöer och det pekades snabbt ut som trolig orsak till sjukdomsfallen. Stachybotrys chartarum beskrevs som ”a toxic black mold”. Även i Sverige började man att använda begreppet ”svartmögel” i kombination med ordet ”giftigt”. Problemet är att ”svartmögel” inte är ett väldefinierat begrepp, och att allt svart mögel inte utgör en grupp med enhetliga egenskaper. Idag används ordet ibland för allt mögel som ser svart ut och ibland enbart för Stachybotrys chartarum. Dessa betydelser blandas ofta, till och med i samma text.
Exempel på missvisande formuleringar
Här följer några citat som förekommer på olika företags hemsidor: ”Hälsoriskerna med svartmögel är väldokumenterat”
följt av rekommendationen:
”Den enklaste åtgärden är att ta bort möglet med en saneringsvätska.”
Vid misstanke om Stachybotrys chartarum (det mögel som har de mest väldokumenterade hälsoriskerna) bör man inte försöka sanera själv med enkla medel. I stället bör man lokalisera fuktkällan, helst med hjälp av en fuktsakkunnig, åt-
gärda orsaken och byta ut det fuktskadade materialet där möglet växer. Arbetet bör dessutom utföras med rätt skyddsutrustning.
”Svartmögel, även kallat mögelsvamp, är ett väldigt vanligt problem som kan förekomma överallt i hemmet. Korta vistelser i mögelangripna utrymmen är ingen akut hälsorisk.”
Här används svartmögel som synonymt med mögel i allmänhet. Människor reagerar olika på mögel. Vissa kan få besvär redan vid relativt låga halter, medan andra inte upplever några symptom alls. Även en kort exponering av höga mögelhalter kan i vissa fall också utlösa en kraftig reaktion (det kan till exempel ske vid sanering då mögelhalterna kan vara extra höga). Hur man påverkas beror bland annat på vilka mögelarter som förekommer, vilka material de växer på, och inte minst på individens känslighet.
Figur 2: Penicillium i olika utvecklingsstadier. Många mögelsvampar ändrar färg över tid, vilket gör begrepp som ”vitmögel” och ”svartmögel” missvisande.
”Vitmögel och svartmögel kan ibland utgöras av samma art.”
Flera mögelarter kan ändra färg allteftersom de utvecklas och beroende på underlag (se figur 2). Det är en av anledningarna till att begreppen ”vitmögel” och ”svartmögel” är olämpliga. (När det gäller dessertostar är beteckningen vitmögelost dock väldefinierad och syftar på innehåll av specifika mögelarter).
”Svartmögel avger en karakteristisk unken, jordig eller syrlig lukt.”
Det är sant att vissa svarta mögel kan ge upphov till lukt, men långt ifrån alla. Människor uppfattar dessutom dofter väldigt olika.
Om ”svartmögel” i badrum
På väldigt många hemsidor används ”svartmögel” om det som återfinns i badrum: ”Bildas det svarta avbildningar i kakelfogarna i ditt badrum? Då har ditt hus med största sannolikhet drabbats av svartmögel.”
Och lite senare på samma sida: ”Svartmögel bildar mykotoxiner, vilket sprider luftburna gifter i gasform. Dessa gifter kan ge upphov till hälsobesvär som allergier, kroniska lungproblem och i värsta fall cancer.”
På en annan hemsida sägs ”svartmögel (Stachybotrys chartarum)” återfinnas i ”fogar, bakom kakel, i väggar”
Eller kort och gott: ”Svartmögel i badrum är farligt.”
I exemplen ovan används begreppet ”svartmögel” väldigt tydligt både för Stachybotrys chartarum (med dess giftighet) och för den mörka beläggning man kan få i till exempel kakelfogarna i ett badrum. Det finns många olika mörka mögelsorter som kan växa i badrum, till exempel Cladosporium, som också är vanligt i utomhusluften. Stachybotrys chartarum växer däremot sällan i just kakelfogar. Det händer oftast bara vid fuktskada, när möglet växer bakom kaklet och det finns en spricka där det tränger igenom. Mörka avlagringar kan dessutom bestå av annat än mögel, till exempel alger eller smuts. Eftersom mögel i vissa fall kan ge upphov till hälsobesvär är det klokt att hålla våtutrymmen rena och väl ventilerade. Men att påstå att det svarta i kakelfogarna oftast avger mykotoxiner, är att skrämma upp människor i onödan.
Hur felaktigheter sprids
När olika betydelser av begreppet ”svartmögel” blandas samman sprids missförstånd lätt vidare. Olika hemsidor lånar felaktiga formuleringar från varandra. De sakliga källorna drunknar i floden av felciteringar. AI, som bygger sina svar på befintlig text, kan dessutom bidra till att sådana felaktigheter förs vidare och förstärks.
Varför spelar det roll?
Så varför bryr vi oss? Spelar det verkligen någon roll vilka ord man använder? Ja, det gör det. Vi får frågor från oroliga personer, som läst skrämmande information om ”svartmögel” och undrar om smutsen de ser i duschen är livshotande. Samtidigt finns det exempel på motsatsen, de som
tar det alltför lättvindigt när någon upptäckt svarta fläckar på fuktskadade gipsväggar – vilket är en vanlig växtplats för Stachybotrys – och bagatelliseras med råd som ”äsch, bara att torka av med ättiksprit”.
För att undvika missförstånd och sammanblandningar bör man välja: där det är relevant bör Stachybotrys chartarum – eller det svenska namnet pappersmögel – användas. I övriga fall är det mer korrekt att kort och gott skriva ”mögel”.
Bonuscitat – där även rötsvampar är med i begreppsförvirringen
”Några av de vanligaste mögelsorterna för hus är rötsvamp, äkta hussvamp samt vitmögel och svartmögel.”
Här blandas ännu fler begrepp ihop. Rötsvampar är inte mögel, och äkta hussvamp är en av flera rötsvampar – inte en mögelsort.
”Vissa mögelsorter (främst brunröta och brunrötesvampar) är skadliga för huset”
Brunröta är en typ av skada, inte en mögelsort, och brunrötesvampar är som sagt inte heller mögel. Sådana här sammanblandningar av mögel och rötsvampar leder i bästa fall endast till förvirring – och i sämsta fall till felaktiga åtgärder.
Det betyder dock inte att fukt och mögel saknar betydelse för hälsan. Samlad forskning, bland annat från Världshälsoorganisationen (WHO), visar att fukt- och mögelskador kan bidra till besvär, särskilt från luftvägar och slemhinnor.
Därför tillämpas försiktighetsprincipen: fukt och mögel i byggnader bör undvikas och åtgärdas, även om alla samband inte är helt klarlagda.
