Artikelförfattare: Jonas Christensson, Delta Akustik

I april 2023 kom en ny version av ljudkravsstandarden för lokaler, SS 25268:2023 [1]. En av nyheterna i den uppda­terade standarden är en informativ bilaga (Bilaga B). Syftet med bilagan är att hjälpa byggherrar, projektörer och entreprenörer att förstå vad som krävs för att skapa en rumsakustik som är anpassad till aktiviteten i rummet. Olika aktiviteter kräver olika rumsakustiska åtgärder. I ett klassrum är behovet bra taluppfattbarhet för eleverna, och bra talarkomfort för lärarna. I ett öppet kontor vill man minska ljudutbredningen mellan olika arbetsplatser. I en musiksal handlar det om att skapa lämplig efterklang, i en träslöjdssal är behovet att sänka ljudnivån. Denna artikel handlar om hur Bilaga B användes för att skapa bra taluppfattbarhet och bra talarkomfort i ett klassrum vid Åbo Akademi i Finland.

På Åbo Akademi besökte jag ett klassrum där lärare och elever tyckte att ljudmiljön var dålig trots att rummet hade absorbenter både i taket och på väggarna. Problemet var att absorbenterna var diktmonterade och inte tillräckligt tjocka. Direktlimmade tunna mineralullsabsorbenter absorberar bra i de höga frekvenserna, men i låga frekvenser är absorptionsförmågan i stort sett försumbar. Effekten blev dålig taluppfatt­barheten och dålig talarkomfort i rummet.

För att undersöka hur ”dålig” ljudmil­jön var mätte jag ljudnivån från installa­tionerna enligt ISO 10052 [2] och efter­klangstiden (T20) enligt ISO 3382-2 [3]. Ljudnivån från installationerna uppfyllde kraven på 30 dBA och 50 dBC, men efter­klangstiden klarade inte kraven.

Efterklangstiden var lång i de låga fre­kvenserna och kort i de höga frekvenserna, se röd linje figur 4. I rummet förstärktes de lågfre­kventa vo­kalerna samtidigt som de högfre­kventa konsonanterna dämpades. Effekten blev dålig taluppfattbarhet eftersom det är kon­sonanterna som bär infor­mationen i tal.

För att förbättra undervisningsmiljön ville Åbo Akademi följa kraven i SS 25268:2023. I klassrum med volym upp till 200 m3 finns två krav när det gäller rumsakustik; vid 125 Hz ska T20 inte överstiga 0,6 sek, och medelvärdet för 250 – 4000 Hz ska vara 0,5 sek. För att undvika horisontella fladdereko finns ett krav på en viss ljudab­sorptionsmängd på väggarna. Kravet upp­fylls om 8 procent av den totala väggytan kläs med klass A-absorbenter enligt ISO 11654. Enligt råden i Bilaga B är det önskvärt med en jämn efterklangstid över alla oktavband. Den rumsakustiska utmaning­en i klassrum är att skapa en kort efter­klangstid vid 125 Hz samtidigt som efter­klangstiden i de högre frekvenserna inte ska bli för kort.

Innan åtgärd fanns det 40 mm tjocka absorbenter limmade i taket (täcknings­grad cirka 50 procent). För att förkorta efterklangstiden vid 125 Hz installera­des en 40 mm mineralabsorbent mellan balkarna i taket, luftspalten mellan absorbenten och bjälklaget var 200 mm, ovan­på absorbenten lades 2 lager 50 mm mineralull (40+50+50=140 mm).

Väggarna hade innan åtgärd 20 mm lim­made mineraullsabsorbenterna som täckte 12 procent av rummets totala väggyta. Dessa togs bort och ersattes med klass A-absor­benter som täckte 8 procent av den totala väggytan. Åtgärderna i taket och på väggarna gjorde att efterklangstiden blev kortare.

För att skapa bra talarkomfort använ­des råden i Bilaga B. Enligt bilagan är det posi­tivt att ha reflekterande ytor nära talaren. Därför monterades ett bärverk ovanför talarpositionen (röda linjer), se figur 1. De första mätningarna efter åtgärd gjordes utan reflektorer i bärverket. Senare gjordes mät­ningar med reflektorer i bärverket för att undersöka hur den reflekterande ytan påverkade talarkomforten för talarna.

Läs hela artikeln i Bygg & teknik 3/2025

Teckna en prenumeration HÄR