Artikelförfattare: Ylva Edwards, Ylva Edwards Materialteknik AB
I artikeln behandlas asfaltmastix som är en typ av gjutasfalt som används i både hus och anläggningsbyggnad. Båda användningsområdena tas upp.
Asfaltmastix
Det finns två huvudtyper av gjutasfalt, varav den ena är asfaltmastix. I Sverige benämns dessa gjutasfalttyper asfaltmastix respektive gjutasfalt (beläggning). På engelska används de motsvarande beteckningarna asphalt mastic (AM) och mastic asphalt (MA). Två stora fördelar med gjutasfalt är slitstyrka och täthet.
Gjutasfalt består av bitumen (eventuellt modifierat med polymerer), blandat med välgraderat stenmaterial, filler, sand och i vissa fall även finmakadam. Genom tillsats av olika additiv kan gjutasfaltens egenskaper anpassas för skilda applikationer och krav. Asfaltmastix kännetecknas av att inget stenmaterial större än 2 mm (alternativt 4 mm) ingår. Den används enbart som tätskikt.
Standardisering sker enligt följande:
• Gjutasfalt som tätskiktsmaterial (asfaltmastix): EN 12970
• Gjutasfalt för vägbeläggning: EN 13108-6
• Golvmaterial: i vissa fall EN 13813
Sammansättning och Egenskaper
Asfaltmastix består som produkt av bitumen, kalkstensfiller och sand. Bitumenet kan vara polymermodifierat eller innehålla tillsats av till exempel Trinidadasfalt (naturasfalt). Krav beträffande produktens sammansättning anges bland annat i form av fastlagda gränsvärden vid proportionering av asfaltmastixprodukten. Mastixen ska uppfylla krav enligt SS-EN 12970.
Polymermodifierad asfaltmastix som tätskiktsalternativ introducerades med BRO 94. Trinidad används emellertid inte längre, varken i asfaltmastix eller i gjutasfalt. Med polymermodifiering, i stället för Trinidadtillsats, introducerades en mer miljövänlig tillverkningsprocess (mindre rökgaser) vilket upplevdes som positivt i branschen. Med polymermodifierat bindemedel kan egenskaperna hos slutprodukten förbättras vid såväl lägre som högre temperatur. Polymermodifierad asfaltmastix är mindre sprickbenägen vid låga temperaturer och mer stabil vid högre temperaturer än icke polymermodifierad asfaltmastix.
Polymermodifierad asfaltmastix har numera i stor omfattning ersatt den traditionella asfaltmastixisoleringen (med B85/B60 och Trinidad Epuré). För polymermodifierad asfaltmastix finns speciella krav sedan BRO 94.
Traditionell asfaltmastix bestod av bitumen (B85/B60; 12-15 vikt-%), Trinidad Épuré (2-5 vikt-%), kalkstensfiller (25-38 vikt-%) och sand (0-2 mm; 50-60 vikt-%). Trinidadasfalt tillsattes för att framför allt öka stabiliteten hos asfaltmastixen men ansågs också bidra till bättre utläggningsmöjligheter och ökad livslängd hos asfaltmastixprodukten. Trinidadasfalt kommer från asfaltsjön i Trinidad (Trinidad och Tobago i Västindien strax utanför Venezuela) och raffineras till Trinidad Épuré genom uppvärmning till 160 °C (så att fukten drivs ur). Sjön upptäcktes av Sir Walter Raleigh år 1595. Trinidad Épuré innehåller bitumen (drygt 50 %). Resten är mineraler och andra organiska föreningar. Materialet är hårt och tungt. Asfaltsjön har en diameter på över 800 meter, är mellan 75 och 100 meter djup och innehåller mer än 100 miljoner ton asfalt.
