Här visas först en figur (som är något av en personlig favorit) och som visar att en byggnad verkligen är ”omringad” av fukt som kommer uppifrån, från sidan, nerifrån, och dessutom inifrån!
Figuren har kopierats under förra årtusendet från en skrift, tror att den hette ”Gullfiber Isolerteori”, men här kanske någon läsare kan hjälpa till så att vi får en riktig referens!
I tabellen finns en sammanställning av de olika fuktkällorna, följt av några kommentarer:
Markfukt. Vatten i mark är mycket konkret, och åtgärderna med dränering och kapillärbrytning för att förhindra vatten i kontakt med byggnadens grund är också konkreta. Man får dock inte glömma att man även har maximalt med vattenånga i marken, eftersom man alltid måste räkna med att den relativa luftfuktigheten i marken kan vara 100 %. Här vill man helst ha värmeisolering mellan mark och byggnadskonstruktion för att få en temperaturskillnad och därmed lägre relativ luftfuktighet i byggnadskonstruktionen vid jämvikt.
Läckage. Här kan man skilja på minst två olika typer av läckage:
1) Läckage av tappvatten från t ex rör, diskmaskin, tvättmaskin, varmvattenberedare, m m. Läckage kan också ske av vatten från rör och radiatorer m m i ett vattenburet värmesystem.
2) Tappvatten kan orsaka fuktskador även efter avsedd användning. Vid t ex duschning kan fuktskador ske om tätskiktet i vägg eller golv är otätt, anslutningen mellan vägg och golv är otät, eller anslutningen mellan golvbrunn och golv är otät.
Ofta pratar man om läckage även när fuktkällan egentligen t ex är nederbörd, som när läckage genom ett otätt yttertak orsakar en fuktskada där nederbörden är själva fuktkällan. Byggfukt. Porösa material såsom trä och betong har alltid ett visst fuktinnehåll (även om ytan känns helt torr). Ursprungligen kommer det här fuktinnehållet från vatten och/eller vattenångan i omgivande luft. Byggfukt används som namn på överskottet av fukt i nya material i byggnaden jämfört med fuktinnehållet senare efter uttorkning, alltså vid jämvikt. Eftersom material som finns i en fuktigare omgivning får en mindre uttorkning så får en sämre konstruktion med fuktigare material vid jämvikt också mindre innehåll av byggfukt. Om man tänker sig ett teoretiskt fall med en vanlig byggnad som står permanent helt under vatten så är byggfukten noll! Nederbörd och ytvatten. Här gäller att taket och takavvattningen verkligen klarar extrema nederbördsmängder, riktigt hård vind och dessutom isbildning. För ytterväggar och fönster gäller att de inte ska skadas av kraftigt slagregn och yrsnö. För ytvatten på marken rekommenderas marklutning från byggnaden, så att regn och smältvatten avleds och tränger ner i marken några meter bort från grundsockel eller källaryttervägg.
Inneluft (fukttillskott). Inneluften innehåller nästan alltid mer vattenånga än uteluften, och skillnaden kallas för fukttillskottet. Ju högre fukttillskott desto högre är risken för att inneluftens vattenånga orsakar någon fuktskada under olyckliga omständigheter. Ökad ventilation (högre uteluftsflöde) sänker fukttillskottet. Uteluft. Vattenångan i uteluften kan t ex orsaka fuktskador i uteluftsventilerade (kalla) kryprum sommartid. Grundproblemet är då att luften i kryprummet ofta har betydligt lägre temperatur än uteluften sommartid. Med lägre temperatur i kryprummet så blir den relativa luftfuktigheten högre, och det kan även bildas kondens i kryprummet.
Indelningen i just sex olika fuktkällor är inte självklar. I t ex den senaste Fukthandbok från 2017 görs i stället en indelning i nio olika fuktkällor, där även limfukt, vattenspolning och våtstädning namnges utöver de sex fuktkällorna ovan.
Här visas först en figur (som är något av en personlig favorit) och som visar att en byggnad verkligen är ”omringad” av fukt som kommer uppifrån, från sidan, nerifrån, och dessutom inifrån!
