Artikelförfattare: Petra Jingstål, Delta Akustik, Anna Ellingsen, Cedervall arkitekter och Ebba Johansson, Delta Akustik
Hur minns du själv skollunchen som elev i grundskolan? Var det en stressad upplevelse till följd av en stor matsal med bullrig ljudmiljö? Eller ligger dina barns erfarenheter närmare till hands? Trots gällande lagar och tydliga riktlinjer fortsätter vi att i dagens skola bygga måltidsmiljöer som fokuserar på att utfodra så många elever som möjligt på så kort tid som möjligt. Från barnen stjäl vi rummet som ska vara en lugn plats för återhämtning och samtal, till att istället utformas som en stor flexibel yta med oändliga möjligheter. Men till vilket pris? Den bullriga ljudmiljön i den stora skolmatsalen får negativa konsekvenser på elevernas lärande, sociala interaktioner och möjlighet till att fylla på med energi. Alla barn påverkas och extra problematiskt kan den stökiga måltidsmiljön upplevas för en person med en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Varför fortsätter vi att prioritera bort matsalens huvudsyfte – att skapa en lugn måltidsmiljö för eleverna? Denna artikel ämnar öppna upp för en diskussion om den stora matsalens vara eller icke vara i en skola som ska vara tillgänglig, för alla.
Den pedagogiska måltiden
Skolverket har tillsammans med Livsmedelsverket tagit fram riktlinjer för hur lunchen i skolan ska främja lärande och sociala relationer. De kallar konceptet ’Pedagogisk måltid’ med målet att skapa en positiv måltidsupplevelse för eleverna. Inom konceptet ingår att utforma den byggda miljön till en lugn och trivsam plats och uppmuntra till samtal. I sin rapport ’Skolmåltiden – en viktig del av en bra skola’ från 2023 uttrycker Skolverket vikten av att ljudnivån i måltidsmiljön ska hållas låg. Men hur ser egentligen en vanlig måltidssituation ut för majoriteten av Sveriges grundskoleelever?
Den stora skolmatsalen
Idag byggs nya skolor för ett stort antal barn, ofta upp mot tusen elever. Ytor ses över för effektivisering av kvadratmeter och multifunktionella rum är nödvändigt för att få ihop kalkylen. Dock uppstår ibland motsägelsefulla intressen. Vi väljer att allt för ofta utforma matsalen som en stor öppen volym med högt i tak för att ett fåtal gånger om året kunna nyttjas till större allmänna sammankomster. Matematiskt upplever ett barn som är hälften så lång som vuxen en sträcka som dubbelt så lång. En yta blir därmed 4 gånger så stor och volymen av ett rum 8 gånger större än vi som projekterar uppfattar den. Det är därför inte konstigt att mindre barn ofta söker sig till utrymmen med låg takhöjd, exempelvis en koja när de vill ha det lugnt och mysigt. En stor matsal skulle kunna upplevas som motsatsen och där uppstår mängder med akustikproblem. Diskbullret med sitt lågfrekventa ljud lägger sig som en akustisk dimma i rummet. Detta tillsammans med andra mer högfrekventa ljudkällor så som stolskrap, slammer från matserveringen och inte minst alla röster i matsalen bidrar till att skapa en Lomardeffekt. Detta definieras som en ofrivillig tendens hos den som pratar att öka sin röststyrka för att göra sig hörd. Psykoakustiska funktioner i hjärnan gör att vi omedvetet lägger röststyrkan cirka 10 dB högre än omgivningsljuden. Det blir en ond spiral av personer som försöker överrösta varandra vilket resulterar i att ljudnivån i den stora matsalen blir mycket hög. Livsmedelsverket själva rapporterar om att tajta tidsscheman och en stökig måltidsmiljö resulterar i att många elever äter för lite eller i värsta fall hoppar över lunchen helt. Den bullriga ljudmiljön vid lunchmåltiden är problematisk för alla elever men för barn med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) kan den bli omöjlig.
