Artikelförfattare: Christian Simmons, Simmons Akustik & utveckling ab
Resultaten från forskningsprojektet AkuTimber vid Luleå tekniska universitet och de föregående projekten AkuLite och Aku20 har nu sammanställts. Fältmätningar och enkäter i sammanlagt 38 nyare flerbostadshus med vitt skilda typer av stomsystem har analyserats. Resultaten ger en tydlig rekommendation om hur byggreglernas krav på stegljudsnivå i bostäder bör justeras. Man får god samstämmighet mellan hur störda boende känner sig av stegljud och mätresultat med den vanliga stegljudsmaskinen om frekvensområdet utvidgas ned till 25 Hz för att ta mer hänsyn till de allra lägsta frekvenserna (dunsljuden). Det nya förslaget till utvärdering av stegljud fungerar på alla typer av stomsystem, inklusive lätta trähus, massivträhus och betonghus. Förslaget lämnas till SIS om uppdatering av bilaga A i ljudklassningsstandarden för bostäder SS 25267. Om BBR skulle uppdateras enligt förslaget, så skulle några av de undersökta stomsystemen behöva något förbättrad ljudisolering, men de flesta skulle uppfylla även de reviderade kraven. För att uppnå ljudklass B med det nya kravet, så skulle fler stomsystem behöva förbättras.
Målet för alla tre projekten har varit att ta fram ett frekvensviktat entalsvärde som har god samstämmighet med hur boende upplever störning från stegljud, oavsett vilken typ av byggnadsstomme som används i huset. En utförligare bakgrund finns i tidigare artiklar i Bygg & teknik om forskningsprojekten AkuLite, Aku20 och det avslutande projektet AkuTimber vid Luleå tekniska universitet (LTU) [1]. Arbetet har bedrivits med stöd från Formas och Energimyndigheten [2]. Resultaten beskrivs detaljerat i flera peer-review granskade artiklar. [3] [4]
Resultat från 38 bostadshus med olika stomsystem
Resultaten baseras på fältmätningar och enkätundersökningar i 38 bostadshus i olika områden i Sverige, där de flesta hus är mer eller mindre nybyggda. Husen har helt olika typer av stomsystem, med 17 lätta byggnader med träskivor på reglar, 11 massivträhus och 10 betonghus. Fler än 1200 hushåll har besvarat enkäten. Enkätsvaren är relativt jämnt fördelade med tanke på andra faktorer som skulle kunna ha viss inverkan, exempelvis upplåtelseform, bostadsort, kön, ålder, antal personer boende i hushållet med flera.
De statistiska analyserna visar, att istället för dagens mått LnT,w,50 (=högsta värdet av L’nT,w och L’nT,w + CI,50–2500), som utvärderas från stegljudsnivåer i intervallet 50–3150 Hz enligt SS-EN ISO 717-2, så bör byggreglerna utvidga kravet ned till 25 Hz. Detta kan förkortas på motsvarande sätt till (=högsta värdet av L’nT,w och L’nT,w + CI,25-2500), dock utan att korrigera efterklangstiderna i frekvensbanden 25, 31 och 40 Hz. L’nT,w behövs fortfarande för att säkerställa dämpning vid höga frekvenser, exempelvis vid hårda golvbeläggningar på tunga bjälklag. Det föreslagna måttet har högre korrelation till enkätsvaren från de boende än det mått som föreslogs i den första etappen (L’nT,w + CI,AL,20–2500), men lägger inte fullt så stor vikt vid ljudnivåer i frekvensbanden 25–50 Hz och använder inte heller 20 Hz-bandet i viktningen.
Minimikravet i BBR (med Ci-term) skulle med detta utvidgade mått kunna justeras något, från ≤ 56 dB till ≤ 59 dB med bibehållen störningsnivå. Sammantaget bedöms att flertalet av dagens stomsystem skulle uppfylla ett sådant reviderat minimikrav i BBR, men för att uppnå även en reviderad ljudklass B skulle något fler behöva förstärkas på olika sätt.
I denna artikel fokuserar vi på stegljudsisolering, som hade klart högre andel störda jämfört med andra typer av ljud, men vi ser även på luftljudsisoleringen. Flera typer av statistiska utvärderingar har provats och befunnits ge relativt samstämmiga resultat, varför många detaljer i beräkningarna utelämnas här. Medelvärdet av svaren på frågan om störning från stegljud (skala 0–10), fördelade sig enligt figur 1. Man ser att det är vanligare att känna sig störd av stegljud i hus med lätta stomsystem jämfört med hus i massivträ eller betong, även om det skiljer sig åt mellan olika hus inom respektive byggnadskategori.
Samstämmigheten mellan enkätsvar och fältmätningar utvärderades med måttet ”förklaringsgrad”, R2 för att se hur stor del av ”störningsbetyget” som kan förklaras av stegljudsnivån i byggnaden [5]. Ett högt värde motsvarar god samstämmighet medan ett lågt värde gör det troligt att andra faktorer har större inverkan på störningsbetyget än stegljudsnivån. I tabell 1 visas R2 i procent för flera sammanfattande störningsbetyg från enkäterna. Dels jämförs stegljudsnivån med medelvärdet av enkätsvaren, dels med den andel svar som överstiger betyget 7, där 0 motsvarar ”blir inte alls störd” och 10 är ”blir extremt störd” av stegljud.
Resultaten bekräftar tidigare slutsatser, att det inte är tillräckligt att ställa krav med det frekvensviktade entalsvärdet L’nT,w, som ”bara” utvärderas i intervallet 100–3150 Hz, förklaringsgraden blir bara 11–12 procent. Måttet missar inverkan av lågfrekvent stegljud, lekande barn och ”dunsar”. Med den spektrumanpassningsterm som lades till i byggreglerna 1999 (CI,50-2500), ska stegljudsnivåerna summeras i alla frekvensband 50–2500 till en linjär nivå (och korrigeras med –15 dB). Detta mått är mer träffsäkert, förklaringsgraden ökar till 36–40 procent i de undersökta objekten. Genom att utvidga frekvensomfånget ytterligare ned till 25 Hz och utelämna korrigering för efterklangstiderna i de lägsta frekvensbanden, så kan förklaringsgraden förbättras till 62 procent. De höga R2-värden som redovisades i tidigare etapper har minskat nu när fler byggnadstyper har lagts till, men förklaringsgraden är fortfarande tillfredsställande med tanke på att den baseras på enkätsvar från ett stort antal boende med vitt skilda förutsättningar och upplevelser av stegljud från sina grannar. Trots lägre förklaringsgrad är tendensen densamma, utvärdering av stegljud från 20 alternativt 25 Hz svarar i betydligt högre utsträckning mot de boendes störningsbetyg jämfört med utvärdering från 50 eller 100 Hz.
