Figur 1: Förbifart Stockholm har heller inte förskonats från problem med kostnadsbedömningen. Foto: Mikael Ullén.
I inledningen av varje tunnelprojekt behövs en bedömning av projekttid och projektets kostnad, som är korrekt och väl avvägd. Vad vi ser i dag, både i Sverige och internationellt, är dock att en överskriden budget och förseningar snarare är regel än undantag. Vi på KTH Jord- och bergmekanik har därför initierat en serie forskningsprojekt med finansiering av Formas och BeFo. Syftet är att förbättra befintliga metoder för dessa bedömningar, samt stärka möjligheterna till en rättvis riskdelning mellan parterna.
Framtiden ser många nya tunnlar
Världens städer växer snabbt och blir allt tätare, vilket betyder att behovet av transportinfrastruktur ökar. Det ser vi tydliga exempel på i våra svenska storstäder. Med mer infrastruktur följer dock även miljöproblem såsom buller och utsläpp, samtidigt som barriärer uppstår som hindrar människors och djurs rörelser i landskapet. Undermarksbyggande är ett sätt att minska sådana negativa effekter. Förbifart Stockholms 18 kilometer långa tunnlar utgör ett exempel på hur man valt att minimera påverkan på miljömässigt och kulturellt känsliga områden, se figur 1. I andra fall behövs tunnlar av rent tekniska skäl: en höghastighetsjärnväg måste gå rakare och plattare genom landskapet än en traditionell järnvägslinje, för att den höga hastigheten ska kunna upprätthållas.
Problemet med dagens metoder för tid- och kostnadsskattning
En överskriden budget är ett vanligt fenomen i alla typer av stora infrastrukturprojekt [1], trots att de initiala bedömningarna av tid och kostnad utgör en viktig del av planeringen. Detta för att säkerställa att man investerar samhällets resurser i de projekt som ger bäst nytta för samhället.
Dagens arbetssätt för att bedöma tidsåtgång och kostnader bygger normalt sett på vad man kallar för deterministiska analyser. Det innebär att man fokuserar analysen på vad man bedömer vara det troligaste värdet. Även om detta ger siffror som är relativt enkla att kommunicera med beslutsfattare, så är de behäftade med ett uppenbart problem: de beaktar inte – och kommunicerar därför heller inte – den underliggande osäkerheten i bedömningen.
Stora osäkerheter ger stora problem med riskdelning
Vi är av åsikten att vägen framåt för att förbättra dessa tid- och kostnadsbedömningar är att gå över till att mer stringent analysera ingående osäkerheter och deras ursprung. Genom att kommunicera inte bara det troligaste utfallet med beslutsfattare, utan även redovisa den möjliga variationen i detta värde, bör beslutsunderlaget kunna bli bättre. Man kan då i princip beräkna sannolikheten för att budgeten eller tidplanen kommer att överskridas.
Vi ser också ett behov av att bättre tydliggöra i entreprenadkontrakt vilken av projektets parter som bär ansvaret för de kostnader som kan associeras med respektive osäkerhetskälla. Med en tydligare riskdelning bör också antalet tvister mellan beställare och entreprenör kunna minska. I denna artikel diskuterar vi några befintliga sannolikhetsbaserade beräkningsmodeller för tid- och kostnadsskattningar. Diskussionen ligger till grund för vårt fortsatta arbete med att tillgängliggöra denna typ av modeller för svenskt och internationellt tunnelbyggande.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 1/2021.
Artikelförfattare Mohammad Mohammadi, KTH, Jord- och Bergmekanik Johan Spross, KTH, Jord- och Bergmekanik
