Ör centrum, Sundbyberg – Idékoncept Folkhem, mars 2017.
Ett förnyat intresse har visats för trä och träbaserade produkter som primära konstruktionsmaterial för relativt höga flervåningsbyggnader. De moderna funktionsbaserade normerna tillåter användning av trä i höga flervåningsbyggnader förutsatt att kraven på byggnadens funktion kan uppfyllas. Några primära konstruktionstekniska aspekter avseende hur man kan utforma flervåningsbyggnader i trä diskuteras översiktligt och kvalitativt. Det rör något om säkerhet i brottgränstillståndet och brukbarhet i bruksgränstillståndet samt robusthet avseende undvikande av oacceptabla skador vid händelse av överbelastning.
Under 1900-talet skedde internationellt en utveckling av modern arkitektonisk formgivning, konstruktionsstål blev alltmer tillgängligt, tekniken kring arme-rad betong utvecklades kraftigt och urbaniseringen av befolkningen efter andra världskriget, särskilt i USA, blev alla starka drivkrafter till att träet förlorade sin roll som ett avancerat konstruktionsmaterial.
Ett resultat av dessa förändringar blev att de tekniska projekteringsverktygen som behövs för arkitektonisk och ingenjörsteknisk utformning av träkonstruktioner och de praktiska färdigheterna för byggandet av andra än låga träbyggnader, kom i skymundan. Dessutom med-förde detta ett kraftigt bortfall av träbyggnadsutbildningen för arkitekter, konstruktörer och byggare i länder som tidigare haft en gedigen bakgrund i ämnet. Med undantag av limträ kom även konstruktionsnormerna under mitten av 1900-talet att inte ha någon stark betoning på avancerade konstruktionstillämpningar i trä. Den första generationen av det som uppfattades som moderna tränormer (skapade runt 1940–1950) hade en kraftig inriktning mot utformning av lätta träregelsystem. I några länder är förhållanden fortfarande så. De moderna funktionsbaserade normerna, från 1990 och framåt, tillåter användning av trä i relativt höga flervåningsbyggnader förutsatt att det kan påvisas att det brandtekniska målen (och andra viktiga funktioner) är uppfyllda. I Sverige sedan 1995. Fortfarande är utbildning av arkitekter, ingenjörer och byggare avseende modern träkonstruktionsteknik inte på samma jämförbara nivå med motsvarande för betong och stål, men betydande insatser görs för att avhjälpa detta i många länder världen över.
Bakgrund
Under de senaste 50 åren har brand och säkerhet hos byggnader varit föremål för systematiskt studium och brandtekniken har utvecklats som en vetenskap som kan tillämpas på ett effektivt sätt i praktiken. Föreskrivande byggnormer har ersatts av definierade krav på byggnadens funktionalitet i många länder. Sådana normer innefattar principer, mål och kvantitativa funktionsrelaterade tekniska krav och begränsningar som är oberoende av de byggmaterial som används. I många länder finns inte längre några materialspecifika begränsningar av byggnadshöjden så länge byggnadens utformning uppfyller nödvändiga mål i enlighet med gällande regler.
Trä är ett material som kan användas mycket effektivt för att skapa stora och höga konstruktionssystem som klarar att motstå kraftiga yttre påverkningar. Men som för alla andra konstruktionsmaterial, är god funktion beroende av konstruktörens och byggarens skicklighet och inte enbart en egenskap hos själva materialet. Träbyggnader som är väl utformade och ordentligt underhållna, uppvisar vanligtvis exemplarisk funktion under normala och anormala omständigheter förknippade med mänsklig användning och naturhändelser. Till exempel bör trä inte användas för konstruktionsändamål om det inte kan hållas torrt. Trä som skyddas direkt eller indirekt från vätning, särskilt kritisk konstruktionsdelar, kan ha en mycket lång livslängd. Det finns historiska träkonstruktioner som blivit cirka 1400 år gamla.
Artikelförfattare: Ulf Arne Girhammar Professor emeritus i träbyggnad, Luleå tekniska universitet, Skellefteå. I samverkan med Trä- och Möbelföretagen (TMF).
