Artikelförfattare: Petra Jingstål och Simon Edwinsson, Delta Akustik
Förflackning betyder en gradvis urholkning av djup, kvalitet och eftertanke. Förflackning handlar inte om att göra saker enklare. Det handlar om en utspädning som sker på bekostnad av innehåll och mening. I akustikbranschen syns denna negativa utveckling tydligt i dokumenten vi producerar.
Problemet
Under de senaste decennierna har akustikdokumenten vuxit, inte i precision, men i omfång. Det som en gång var kortfattade och koncentrerade akustik-PM, skrivna för att fånga kärnan i ett specifikt projekt, har successivt ersatts av längre handlingar där innehållet ofta består av inklistrade tabeller och standardformuleringar som lika gärna hade kunnat höra hemma i ett annat sammanhang.
När dokumenten blir längre och längre flyttas ansträngningen från upphovspersonen till mottagaren som behöver sortera och navigera runt i det överflödiga innehållet. Detta är en märklig förskjutning för en disciplin som i grunden handlar om att kravställa, förtydliga och vägleda i projekten. Detta är knappast något att sträva efter eller värdeskapande för kunden. Det är samtidigt lätt att förstå hur vi har hamnat här när mallarna har blivit mer omfattande, rutinerna mer detaljerade och standarderna mer innehållsrika.
Idag kan vi ta hjälp av artificiell intelligens för att producera en akustikhandling. Det är i detta sammanhang viktigt att poängtera att problemet inte är digitala verktyg. Allt som kan digitaliseras kommer att digitaliseras. Allt som kan digitaliseras kan kopieras. Allt som kan kopieras sjunker då i värde. Därför måste vi använda AI på rätt sätt för att skapa värde i projekten och till våra kunder. Problemet uppstår när de digitala verktygen börjar ersätta det som de egentligen är tänkta att stödja: det professionella omdömet: det vill säga vårt sunda förnuft. När projektering reduceras till att med automatik fylla i standardiserade värden och text i mallar uppstår en falsk trygghet: handlingarna kan se korrekta ut, men innehållet blir bristfälligt.
