Mättnadsånghalten ute vid –14 °C är 1,5 g/m3 och ånghalten ute blir 0,93 · 1,5 = 1,40 g/m3.
a) Mättnadsånghalt vid 21 °C är 18,3 g/m3. Ånghalten inne blir 0,13 · 18,3 = 2,38 g/m3. Fukttillskottet blir 2,38 – 1,40 = 1,0 g/m3.
b) Mättnadsånghalt vid 19 °C är 16,3 g/m3. Daggpunkt –6 °C gäller för luft med ånghalt 3,0 g/m3. Relativ luftfuktighet inne blir då 3,0/16,3 = 18 %.
Några kommentarer och förklaringar utöver själva lösningen:
Kalla vinterdagar brukar inneluften vara mycket torr, och det gäller både för den absoluta och den relativa luftfuktigheten, som t ex i de här exemplen. Observera att lösningen på fråga b) görs oberoende av uteluftens tillstånd.
Några grundbegrepp om luftfuktighet:
Relativ luftfuktighet är luftens ånghalt dividerad med dess mättnadsånghalt.
Ånghalt och absolut luftfuktighet är samma sak, och anges här i g/m3.
Fukttillskott är ånghalten inne minus ånghalten ute. I bostäder är fukttillskottet oftast inom intervallet från 0 till ca 3 g/m3, och det är bra att veta när man bedömer rimligheten för olika svar. Fukttillskottet i fråga b) blir 3,0 – 1,4 = 1,6 g/m3, och det innebär att fukttillskotten både i a) och b) är rimliga.
Daggpunkt är den (lägre) lufttemperatur då relativa luftfuktigheten är 100 %, och då är alltså ånghalten lika med mättnadsånghalten. Under daggpunkten övergår vattenånga från luften till små vattendroppar, och det kallas dagg utomhus och kondens inomhus. Vid dimma har uteluftens temperatur sjunkit under daggpunkten.
