Utvändig värmeisolering, alltså mellan källarytterväggens betong och mark, är en stor fördel eftersom det ger högre temperatur, och därmed lägre relativ luftfuktighet i källarväggen. Den här temperaturhöjningen skyddar mot vattenångan i marken.
Man bör välja ett värmeisoleringsmaterial, till exempel cellplast, som är både dränerande och kapillärbrytande. Med både utvändig värmeisolering, och dräneringsgrus utanför, har man då en dubbel säkerhet för dränering och mot kapillärsugning. Dränering och kapillärbrytning skyddar mot vatten i marken.
Både grus och värmeisolering bör skyddas av en fiberduk (separationsduk) som fungerar som ett filter som släpper igenom vatten men inte små partiklar. Vid återfyllningen ska man vara noga med att det bara finns värmeisoleringsmaterial och dräneringsgrus innanför fiberduken. Man vill absolut inte ha in små partiklar (jord, stenmjöl) innanför fiberduken, för då kan man få kapillärsugning av vatten in mot källarväggen.
Man ska också vara noga med marklutningen från huset på ett avstånd av några meter från huset. Marklutningen bör vara så stor att det fortfarande lutar från huset även efter många års sättning av marken.
Kommentar: Den utvändiga värmeisoleringen har tre olika fördelar: 1 Källarväggen blir torrare (får lägre relativ luftfuktighet) som beskrevs ovan. 2 Värmeförlusterna genom källarväggen minskar. 3 Yttemperaturen på källarväggens insida blir högre, vilket medför att det känns något varmare i källaren vid samma lufttemperatur.
