Artikelförfattare: Caroline Bernelius Cronsioe och Mattias Delin, Brandforsk
Sedan förra brandnumret av Bygg & teknik har en rad forskningsprojekt finansierade via Brandforsk färdigställts inom brandskyddsområdet, och kunskapen från dessa når via olika kanaler ständigt nya användare. Den här artikeln tar sikte på teknikens roll i framtidens brandskydd. Vi ser närmare på hur brand- och explosionsriskerna kan hanteras när storskalig batterilagring byggs ut i allt snabbare takt, hur statusen på brandskyddade träfasader kan kontrolleras utan kostsam provning, och hur de sensorer och kameror som redan finns i våra byggnader kan bli verktyg för ett smartare brandskydd. Däremellan ryms både konkreta råd för dagens projektering och en blick mot vad artificiell intelligens kan komma att betyda för brandsäkerheten. Allt tack vare våra stödorganisationer.
Batterienergilager i byggnader och på tomtmark
Utbyggnaden av förnybar energi driver på behovet av storskaliga lösningar för energilagring, och batterienergilager, BESS
(Battery Energy Storage Systems), baserade på att litiumjonteknik har etablerats snabbt. De kan se ut som containrar på industrimark, men också installeras inne i eller i direkt anslutning till byggnader. Problemet är att det svenska regelverket inte hängt med. Kraven på brandskydd och explosionssäkerhet är fragmenterade, och den vägledning som finns är inte harmoniserad och saknar tydliga acceptanskriterier för hur man ska dimensionera, projektera och genomföra tillsyn av dessa anläggningar.
Brandforsk har finansierat två projekt som nu är klara och som tillsammans ger ett viktigt kunskapsunderlag för alla som planerar, bygger eller bedriver tillsyn av anläggningar med batterienergilager.
Det första projektet, genomfört av Brandskyddslaget, studerade metoderna för konsekvensbedömning av batterigasexplosioner och spridning av toxiska förbränningsprodukter vid brand [1]. Slutsatserna är konkreta. En deflagration, alltså en snabb och explosionsartad förbränning, kan ge tryckpåverkan och kastzoner upp till cirka 25 meter, och skadliga halter av toxiska förbränningsprodukter är normalt begränsade till ett närområde på under 30 meter. En viktig iakttagelse är att de spridningsmodeller som används i dag tenderar att överskatta konsekvensavstånden när de inte tar hänsyn till att den heta brandröken stiger uppåt och späds ut. Rapporten understryker att batterienergilager inte bör betraktas som högriskinstallationer om de projekteras och driftsätts på rätt sätt, men att krav på riskanalys, dokumenterad tryckavlastning och tidig dialog med räddningstjänsten är nödvändiga. Rapporten innehåller också en bilaga med praktisk vägledning för projektering och upphandling.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 5/2026.
Teckna en prenumeration HÄR
Dela på:
