En förödande brand och hur Notre Dame reste sig ur askan.
– om en medeltida takkonstruktions återfödelse och hur ett examensarbete banade väg!
Artikelförfattare: Tomas Alsmarker, T Alsmarker BioBuild AB
Den 7 december 2024 ringde klockorna på nytt i Notre Dame! Den 15 april 2019 klockan 18:20 startade den förödande branden. Takkonstruktionen i trä från början av 1200-talet och den nästan 100 meter höga träspiran från 1800-talets mitt förstördes. Sorg och bestörtning över hela världen. Som ett mirakel stod statyn av jungfru Maria intakt. År 2014 gjorde Remi Fromont sitt examensarbete vid L’Ecole de Chaillot. Tillsammans med Cedric Trentesaux utförde de en mycket exakt uppmätning med hjälp av laser-scanning. Utan detta arbete hade återuppbyggnaden varit omöjlig. Det fanns inga ritningar. Hur takkonstruktionen skulle återuppbyggas var inte självklar. Historisk autenticitet? Modern design? Det här är en berättelse om återfödelsen av en 800 årig takkonstruktion i trä, som förstördes efter en förödande brand. Det är en berättelse med flera dimensioner, allt från hur modern teknik kan bli en katalysator för att återuppliva ett medeltida hantverk till hur tusenårig kunskap kan inspirera oss idag!
President Macron utsåg general Jean-Louis Georgelin att leda återuppbyggnaden. Hans närmaste medarbetare blev i sin tur Philippe Jost och Ludovic Lebeau. Philippe Villeneuve utsågs till chefsarkitekt med Remi Fromont och Pascal Prunet vid sin sida.
La Forêt – Skogen
Den ursprungliga takkonstruktionen kallades La Forêt, skogen, på grund av det stora antal träd som användes för att bygga den, och för det stora antalet bjälkar, ramar och sparrar som den var uppbyggd av. Uppskattningsvis gick det åt 1300 ekar och dessa var mellan 300 och 400 år gamla när de fälldes. Varje bjälke kom från en specifik ek. Ekarna planterades på 700- eller 800-talet och de bar Notre Dames tak i över 800 år! Häpnadsväckande tidsperspektiv! Och det finns långt många fler exempel på kyrkor, och andra byggnader, runt om i Europa och i världen där takkonstruktioner i trä burit sina laster under minst lika lång tid! Alla är förvisso inte lika kända som Notre Dame, men dock.
Den första delen av takkonstruktionen byggdes av ekar som fälldes under åren 1160–1170. Om hur den fortsatta hanteringen gick till verkar det finnas olika utsagor om. Somliga menar att det efter avverkningen tog 50 år att förbereda träden. Det första steget var då att lägga ner alla stammar och rikta topparna mot norr och jordens energi. All bark avlägsnades och träden sänktes ned i ett träsk under 25 år. Detta skulle ge ekarna skydd mot insekter och svamp. Därefter, omkring år 1225, skulle då träden ha tagits upp ur träsket, sågats till bjälkar och fått torka i ytterligare 25 år innan de bearbetades och blev den takkonstruktion som levt sitt liv fram till den förödande branden 2019.
De historiska forskningsstudier som gjorts i samband med återuppbyggnaden visar att det är mycket mer troligt att ekarna bara lufttorkats under en kortare tid och att de bearbetats och byggts in i så kallat “grönt” tillstånd. Huvudskälet är att eken är ett mycket hårt trädslag, i synnerhet i “torrt” tillstånd. Bearbetningen förutsätter mer eller mindre att eken är “blöt”. Det man också kallar grönt virke.
Uppförandet av den ursprungliga takkonstruktionen måste ha varit häpnadsväckande för samtida åskådare. En “skog” av bjälkar, strävor och sparrar, och därav namnet Vi som står här idag och betraktar denna takkonstruktion, och andra liknande, blir minst lika förundrade över vad man lyckades åstadkomma för snart tusen år sedan.
Timmerbjälkarna, huggna fram med yxa, sattes ihop med kraftiga dymlingar, tapp- och kilförband. Inga metallbeslag användes. För att klara de höga, tunna murarna och de horisontella krafter som starka vindar och den stora takvikten skapade, lärde sig dåtidens mästarhantverkare att på ett insiktsfullt sätt införa förstyvningar och diagonaler på rätt ställe i konstruktionen. En skog av timrade bjälkar som tillsammans samverkar på ett intrikat sätt för att för att ta hand om såväl vertikala som utåtriktade krafter orsakade av egentyngd, vind och snö. Notre Dames ursprungliga takstol är ett av de främsta och mycket avancerade exemplen på en medeltida träkonstruktion. Långhuset mätte 100 meter i längd, 13 meter i bredd och 10 meter i höjd. Tvärskeppets bredd var 40 meter. Notre-Dames ståtliga spira och takstol har rötter i flera epoker.
