Cederhusen, Stockholm. Foto: Klas Sjöberg, Chiffer.
Möjligheterna att bygga i trä har succesivt ökat under de senaste decennierna, främst beroende på miljöfördelar. Men fortfarande finns begränsningar i form av brandbestämmelser i många länder, särskilt när det gäller högre hus. Situationen har därför kartlagts i ett 40-tal länder i fyra världsdelar med avseende på hur höga hus med bärande trästomme som får byggas och hur mycket synligt trä som får användas både invändigt och utvändigt på fasader.
Begränsningarna gäller framför allt vid brandteknisk dimensionering enligt så kallad förenklad dimensionering med detaljregler, som används främst för bostäder och kontor. För mer komplexa byggander till exempel offentliga lokaler, köpcentra, arenor och samlingslokaler kan brandteknisk ingenjörsvetenskap användas med hjälp av modeller för bland annat utrymning och rökfyllnad, vilket ökar möjligheterna att använda trä i byggnader.
Artikeln sammanfattar en kommande rapport från Linnéuniversitetet [1]. En artikel med preliminära resultat har även publicerats [2].
Träets brännbarhet är en av huvudorsakerna till att många byggregler starkt begränsar användningen av trä som byggnadsmaterial. Brandsäkerhet är ett viktigt bidrag till att känna sig trygg och ett viktigt kriterium för materialval för byggnader. En viktig förutsättning för ökad användning av träprodukter och konstruktioner i byggnader är tillräcklig brandsäkerhet.
Många forskningsprojekt om träkonstruktioners brandbeteende har bedrivits över hela världen under de senaste decennierna De har resulterat i grundläggande data och information om brandsäker användning av trä i byggnader. Nya koncept och modeller för brandteknisk dimensionering har utvecklats, baserat på omfattande tester och beräkningar. Denna nya kunskap, i kombination med tekniska åtgärder, särskilt sprinkler- och rökdetekteringssystem, och välutrustade räddningstjänster, möjliggör brandsäker träanvändning. Som ett resultat reviderar många länder sina brandbestämmelser för att möjliggöra större träanvändning.
Brandprovnings- och klassificeringsmetoder har harmoniserats internationellt på teknisk nivå. Men brandsäkerheten styrs av nationell lagstiftning och är därmed på en politisk nivå. Det pågår dock arbete med att harmonisera även lagkrav, som förhoppningsvis leder till mer likartade nationella brandbestämmelser.
Två viktiga faser i byggnadsbränder
Det finns två olika faser i ett brandförlopp som måste beaktas vid brandteknisk dimensionering av alla byggnadstyper i förhållande till byggmaterial och konstruktioner. Dessa är den inledande och den fullt utvecklade branden, se figur 1. I den inledande branden är byggnadens innehåll till exempel möbler av stor betydelse både för brandens start och dess utveckling, men det regleras inte i byggreglerna. Beklädnader på väggar och tak kan bidra till den inledande branden, särskilt i utrymningsvägar, eftersom de måste vara utan möbler. Brandegenskaper hos ytbeklädnader ingår i de flesta nationella byggregler. I den fullt utvecklade branden, det vill säga efter övertändning av ett rum eller en lägenhet, är brandegenskaperna hos bärande och avskiljande konstruktioner avgörande för att begränsa branden till rummet eller lägenheten där brand uppstod. Detta kallas för byggnadens brandmotstånd.
Generellt sett kan träkonstruktioner uppnå höga brandmotstånd både för avskiljande förmåga och bärförmåga, medan ytbeklädnader av trä kan bidra till brandförloppet. De högsta brandkraven på ytbeklädnader kan inte uppnås med vanliga träbaserade produkter.
