Kupolvalv, bjälklag över Plan 4/golv Plan 6 , Nationalmuseum.
”Nationalmuseum i Stockholm uppfördes som Sveriges första offentliga museibyggnad för de kungliga konstsamlingarna, som år 1792 överlåtits till staten. Vid invigningen, år 1866, bedömdes byggnaden som, den näst efter Stockholms slott, dyrbaraste och bäst uppförda byggnaden i landet. Byggandet av Nationalmuseum innebar genombrottet i Sverige för modern byggnadsteknik och industriellt producerat byggnadsmaterial” – denna inledning kanske känns igen av Bygg & teknik trogna läsare från de första två artiklarna i serien om Nationalmuseum som publicerats under 2019. Denna text är nu också inledningen till den tredje och sista artikeln i serien om Swecos konstruktörer fantastiska äventyr med den praktfulla byggnaden.
Den mycket komplexa ombyggnaden och restaureringen av Nationalmuseum som påbörjades 2012 har inneburit en genomgripande upprustning av byggnaden efter åren av slitage men också en fullständig anpassning till nya, moderna miljö-, verksamhets- och säkerhetskrav. En del av de kraven, har varit att kunna skapa ett helt nytt klimat för konsten och besökarna. Och det är just klimatet som är den direkta orsaken till mycket omfattande byggåtgärder i bjälklagen ovanför Plan 4 till lika golven på Plan 6, som den här artikeln handlar om.
Uppdraget
Nationalmuseum har haft otillräckliga klimatinstallationer. Delar av museet har saknat ventilationssystem, bland annat hela Plan 4. Att kunna skapa ett fungerande ventilationssystem för en hel plan och samtidigt gömma alla installationer på ett sätt som inte förvanskar den unika miljön, var en stor utmaning till alla konsulter. Efter många utredningar har man kommit fram att den bästa lösningen, men samtidigt också den mest utmanande var att ventilera Plan 4 genom (bjälklaget/golvet på Plan 6). Då kunde man gömma alla installationer under golvet på Plan 6.
Tomas Engdahl på Bengt Dahlgren AB, ritade, det redan berömda ”Rosett”- utblåsningsdonet, se figur 1. Men Swecos specialister utförde simuleringar och kontrollerade att fukten från luften inte skadar tegelvalven. Simuleringar hjälpte att hitta den rätta formen för ”rosett-donet.”
När idéen med rosett-donet var född återstod för Sweco konstruktörer att kontrollera om denna är genomförbar. Följande frågor skulle lösas:
• Är det möjligt att utföra hålltagningar i kupolvalven, och hur gör vi det för att inte skada konstruktionen?
• Hur mycket plats har vi ovanför valven att kunna gömma alla installationer?
• Hur bygger vi nytt bärande golv, som ska klara nyttiga laster och stora bygglaster. Ett golv som kan klara tuffa akustikkraven och samtidigt kan vara flexibel för att placera alla luckor för installationer till utställningsmontrar?
Och alla dessa frågor skulle vi svara på utan att, då, veta hur bjälklagen är faktiskt byggda.
Artikelförfattare: Ewa Karawajczyk, Sweco Daniel Warminski, Sweco Elzbieta Lukaszewska, Sweco
