Artikelförfattare: Elin Kumlin, Kumlin Fuktdimensionering AB, Anders Kumlin, Anders Kumlin AB och Erica Bloom, Mycelium by Erica Bloom AB
Byggsektorns ökade fokus på klimatpåverkan har lett till nya materialflöden där återvinning och återbruk får en allt större betydelse. Genom att återföra material i cirkulation kan behovet av jungfruliga råvaror minska, samtidigt som avfallsmängderna reduceras. I takt med att återvunna material integreras i nya byggprodukter ökar dock kraven på att förstå – i helhet- vilka hälsomässiga och tekniska risker som följer med in i nästa livscykel. Det sista vi vill är att överföra innemiljöproblematik från en byggnad till en annan!
Fuktpåverkan är ofta centralt
Ett material som är torrt vid demontering kan ändå ha påverkats av fukt historiskt. Mikrobiell påväxt, eller restprodukter från mikrober, kan ha lämnats kvar – föroreningar som inte är synliga men som kan påverka lukt och materialets egenskaper. Även kemiska förändringar i bindemedel, träfibrer och andra organiska komponenter kan finnas kvar efter uttorkning och ge upphov till emissioner till den nya innemiljön. Utöver fuktrelaterade förändringar kan äldre byggnadsmaterial innehålla kemiska ämnen som inte längre är tillåtna. Risken är att restprodukter och föroreningar kan påverka en byggnads egenskaper negativt, eller innebära en hälsorisk för människor som vistas i byggnaden.
Fukt är en av de mest avgörande faktorerna för materialens tekniska egenskaper och inomhusmiljöns kvalitet. Därför måste
fuktperspektivet integreras i hela återvinningskedjan – ja, under hela byggproduktens och byggnadsmaterialets livslängd.
Materialets problematiska historia kan följa med in i nästa produkt.
Återvinning innebär ofta fragmentering och omblandning av material. När material med okänd fukthistorik mals, pressas eller blandas in i nya produkter kan restprodukter och föroreningar spridas, och i större volymer än tidigare. Ett enda skadat materialparti kan påverka ett helt parti av återvunnet material. Även kortvarig fuktbelastning i materialets första livscykel kan därför få konsekvenser in i den andra.
Vid återbruk å sin sida används produkter eller byggnadsdelar igen för sitt ursprungliga syfte. Det betyder att produkten eller byggnadsdelens livslängd förlängs utan att materialet stöps om. I den processen kan olika typer av skadedjur åka snålskjuts och transporteras vidare till nya platser. En del skadedjur föredrar mikrobiellt skadat, eller fuktigt material, framför rent, vilket innebär att byggprodukter som innehåller mikrobiella föroreningar eller fukt kan ha en förhöjd risk att till råga på allt också drabbas av skadedjursangrepp. Andra skadedjur kräver inte fukt utan kan lifta med också torra material. Cirkularitet kan därmed, i värsta fall, innebära att kostsamma problem ärvs från byggnad till byggnad.
Även återvunna och återbrukade material måste ha kända och dokumenterade egenskaper, enligt Boverkets föreskrifter, och får inte påverka vår hälsa och hygien på ett negativt sätt. Både återbruk och återvinning är viktiga delar i en cirkulär ekonomi, men det ställer höga krav på erforderliga kontroller av materielens egenskaper. Detta är en av de stora utmaningarna!
