EUs Energieffektiviseringsdirektiv innebär en skärpning av kraven på byggnaders energiprestanda. För murverksbranschens del har man identifierat ett behov av att utveckla ytterväggskonstruktioner med 30 procent lägre U-värde jämfört med idag vanligt förekommande murade ytterväggslösningar. Utveckling av välisolerade murade ytterväggskonstruktioner med tunna, ytförstärkta bärande delar förefaller vara ett attraktivt alternativ eftersom U-värdet kan förbättras utan ytterligare ökning av väggtjockleken.
Murverk är ett av våra mest beprövade byggnadsmaterial som kännetecknas av robust byggnadsteknik, vackert åldrande och god hållbarhet. Underhållsbehovet hos murade fasader är i normalfallet begränsat till partiell omfogning och, i hårt belastade miljöer, tvättning av fasaden. Tidsintervallet mellan underhållsåtgärder är ofta längre än 50 år. Byggnader med traditionella, fullmurade, ytterväggar i massivtegel har dock förhållandevis låg energiprestanda på grund av stora transmissionsförluster. Nyare murverksmaterial, som lättbetong, lättklinkerbetong och tegelmurblock med integrerad isolering ger bättre energiprestanda, samtidigt som ytterväggarna landar på en total tjocklek på mellan 400–500 millimeter.
Förbättrad bärförmåga genom ytförstärkning Ytförstärkning innebär att ett armeringsnät bäddas in i ett lager av höghållfast puts eller betong som appliceras på murverkets ena eller båda sidor. Ytförstärkning har internationellt huvudsakligen använts för att förbättra murade konstruktioners motståndskraft mot jordbävningslaster, då tekniken har visat sig förbättra både bärförmågan och brottsegheten hos väggar belastade med horisontella laster i sitt eget plan. Motsvarande förbättringar avseende bärförmåga och brottseghet kunde förväntas även för vertikalt bärande väggar. Frågeställningen undersöktes i ett nyligen avslutat forskningsprojekt vid Lunds tekniska högskola, avdelningen för konstruktionsteknik (LTH).
Fokus på renovering LTH-projektets syfte var att utveckla energirenoveringskoncept för murade väggar där det yttre tegelskiktet har omfattande skador orsakade av frost och armeringskorrosion. I sådana fall kan renovering i form av byte av skadade stenar samt borttagning av korroderad armering inte alltid vara en rationell lösning, eftersom fortsatt nedbrytning av teglet kräver upprepade åtgärder. När tegel ska behållas som fasadskikt, kan ett framkomligt renoveringskoncept bestå av att man river det skadade tegelskiktet samtidigt som man lämnar kvar de inre, bärande delarna av ytterväggen. Det är i detta sammanhang som ytförstärkning kommer in i bilden – den kvarvarande inre delen av väggen kan behöva förstärkas. När det yttre fasadskiktet ska återställas, lägger man in tilläggsisolering mellan det inre skiktet och det nya fasadteglet. I nämnda LTH-projekt utvecklades ett antal tekniska lösningar för energirenovering, där ytförstärkning kunde bli aktuellt, se [1] för en mer detaljerad beskrivning.
Artikelförfattare
Miklós Molnár, Lunds tekniska högskola, Konstruktionsteknik Johan Jönsson, Finja Betong AB Per-Olof Rosenkvist, Lunds tekniska högskola, Konstruktionsteknik Jonas Niklewski, Lunds tekniska högskola, Konstruktionsteknik
EUs Energieffektiviseringsdirektiv innebär en skärpning av kraven på byggnaders energiprestanda. För murverksbranschens del har man identifierat ett behov av att utveckla ytterväggskonstruktioner med 30 procent lägre U-värde jämfört med idag vanligt förekommande murade ytterväggslösningar. Utveckling av välisolerade murade ytterväggskonstruktioner med tunna, ytförstärkta bärande delar förefaller vara ett attraktivt alternativ eftersom U-värdet kan förbättras utan ytterligare ökning av väggtjockleken.
