Reducerad klimatpåverkan är en konstant strävan i världen vi lever i idag. Även grundläggningsbranschen strävar efter att hitta effektivare lösningar för att direkt eller indirekt minska resursåtgång och utsläpp. Det innebär många gånger användandet av nygamla grundläggningsmetoder. En sådan metod är träpålning, som människan nyttjat sedan flera tusen år tillbaka. Städer som Venedig och Rotterdam, även Gamla Stan, står till mångt och mycket på träpålar. Sedan introduceringen av armerad betong och massproducerat stål har träpålarna lagts åt sidan. Men de senaste åren har träpålningen åter börjat komma in på marknaden igen! I ett forskningsprojekt vid LTU, i samarbete med Trafikverket samt AFRY och med finansiering av Branschsamverkan i grunden (BIG), har en fältmätning gjorts av en träpålad sträcka av E4:an i Norrbotten.
Trä som ersättare av betong och stål
Under 1990-talet togs träpålning upp igen längsmed Norrlandskusten. Det behövdes en enkel och kostnadseffektiv metod för att grundlägga i den väldigt mjuka sulfidjorden, som utgör en miljöfara om den grävs upp och får tillgång till syre. Träpålning visade sig vara det mest hållbara alternativet för väg och järnväg, då sulfidjorden inte behövde grävas upp och stora skogar med lämplig gran och tall fanns att tillgå ända ut mot kusten. Till skillnad från stål och betong är trä ett förnybart material och träpålarna är dessutom oftast billigare.
Trä är högst lämpligt som pålmaterial tack vare hög hållfasthet kontra vikten. Pålarna är lätta att hantera och kapa till erforderlig längd. På grund av den låga hållfastheten, i jämförelse med stål och betong, är dock risken större att knäcka eller spräcka träpålarna om de slås för hårt. För att undvika skador bör pålarna slås med skonsammare stoppslagning eller tryckas ned till ett fastare jordlager. Det får följden att träpålarna sätter sig något under belastningen, men minskar också risken för knäckning då en del av lasten fördelas längsmed manteln.
Obehandlade träpålar måste förbli i en anaerob miljö för att undvika röta. Livslängden hos träpålar omgivna av fullt vattenmättad jord är betydligt längre än vägens avsedda livslängd. Om grundvattnet är ytligt täcks pålskallarna med en tät jord. Vid grundvatten beläget under pålavskärningsplanet förlängs träpålarnas översta del med betong, så kallade kombinationspålar, så att hela pållängden är under grundvattnet.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik nr 1/21.
Artikelförfattare Per Gunnvard, doktorand LTU Avd. för geoteknologi Magnus Ruin, geotekniker AFRY Hjalmar Törnqvist, geotekniker AFRY
