Artikleförfattare Elisabeth Gondel, Robert Daun, Marina Usoltseva och Åslög Dahl, Botaniska Analysgruppen, Gunilla Bak och Erica Bloom, RISE

Ett husköp är ofta livets största affär. När ett hus drabbas av rötsvampsangrepp kan kostnaderna för renovering innebära ett hårt ekonomiskt slag. Har man råkat ut för äkta hussvamp (Serpula lacrymans) kan virket mycket snabbt helt förlora sin bärighet och byggnaden kan förstöras på bara några månader. Saneringstiden för en fastighet kan sträcka sig över flera år med kostnader som uppgår till mångmiljonbelopp. Resultatet av en åldersbestämning av en rötskada kan i dagsläget avgöra om den drabbade skall få ersättning för saneringskostnaderna eller inte.

Vi vill belysa svårigheterna med att använda åldersbestämning av rötskada som ligger till grund för beslut som har ekonomiska konsekvenser, eftersom någon säker metod för att bestämma åldern inte finns.

Osäkerheten i dessa metoder beror på svamparnas biologi. Tillväxten hos svampar är inte linjärt relaterad till individens ålder, eftersom den styrs av fukt – och temperaturnivåer som hela tiden varierar i byggnaden. Det är väl känt att rötsvampar kan ligga i dvala under flera år, för att sedan börja växa när omständigheterna tillåter. Hos äkta hussvamp har man funnit torkresistenta sporer, som kan ligga i dvala i åtminstone åtta år utan att gro, se tabell 1. Är däremot förhållandena gynnsamma kan hussvampen växa upp till sex mm per dygn. Detta innebär att två helt jämförbara rötskador kan skilja sig åt i ålder med flera år. Ett exempel är från ett bekräftat fall då kunden fick ett analyssvar där skadan bedömdes vara 15 år trots att huset var sju år gammalt.

Åldersbedömningen av rötskadan används när tidpunkten för fuktskadans ursprung är osäker. Att göra exakta bedömningar utifrån en mycket snäv skala i ålder på ett till tre år kan riskera felbedömningar av skadans ålder. I den beskrivning som medföljer analyssvaret framgår det dock tydligt att ”det ska understrykas att det är en bedömning och inte en exakt mätning, vilket inte är möjligt att utföra”. Vi har varit sakkunniga i ett skadefall gällande en skada som upptäcktes två år efter inflyttningsdatumet. En analys bedömde skadan till att vara mellan två och tre år, medan en annan analys menade att skadan måste vara över tre år. Ett tredje utlåtande innebar att skadan mycket väl kunde vara runt två år. Det här fallet belyser osäkerheten i analyserna vilken kan till leda stora ekonomiska konsekvenser.

Varför är äkta hussvamp så fruktad?

Till skillnad från andra rötsvampar i hus har äkta hussvamp en förmåga att transportera vatten långa sträckor genom rotliknande mycelsträngar (rhizomorfer). Dessa kan transportera vattnet från en fukt- och näringskälla flera meter bort, vilket sedan används när svampen attackerar torrare virke1. Rhizomorferna kan också tränga igenom tegelfogar och sprickor i betong samt växa över material som sten, lecablock och isolering.  På så sätt kan svampen snabbt sprida sig över stora delar av byggnaden. Därför är det av yttersta vikt att kunna skilja ut den från alla andra rötsvampar.

Etablering och spridning av en rötskada

En förutsättning för att en rötsvamp skall kunna växa är att det finns tillgång till  vatten och näring. Rötsvampar är främst anpassade att använda cellulosa som näringskälla, vilket finns i trä. När näringen tar slut inom ett visst område, växer mycelet vidare för att hitta ny näring. Men ofta finns det mycel kvar i detta område även om cellulosan är förbrukad. Är det fuktigt bryts mycelet ner av bakterier, mögel och smådjur, för att till slut helt försvinna. Är det däremot torrt kan hyferna ligga kvar välbevarade under mycket lång tid. Skicket hos ett påträffat rötsvampsmycel och rötskada vid tidpunkten för åldersbestämningen beror alltså minst lika mycket på fukt- och temperaturförhållandena som på  hur lång tid det gått sedan mycelet var aktivt.

Under rätt omständigheter bildar svampen en eller flera fruktkroppar. Fruktkropparna producerar sedan sporer som sprids till omgivningen. Finns fukt på ytterligare platser i byggnaden kan nya rötskador utvecklas på flera olika ställen.  Ett rötangrepp i en byggnad kan alltså starta på en enda punkt eller på flera punkter, vid ett och samma tillfälle, eller vid flera olika tillfällen och på flera olika punkter. Ibland talas det felaktigt om en moderkropp som skall ha varit utgångspunkten för mycelet. Någon sådan definition finns dock inte.

Tillväxtfaser av äkta hussvamp

Hur rötskadans ålder bedöms beror bland annat på var i byggnaden provtagningen har gjorts. Det är vanligt att olika delar av ett och samma mycel kan befinna sig i helt olika tillväxtfaser [2]. Ett enstaka prov kan därför bli missvisande.

När en spor gror, växer den inte på en gång, utan den behöver först anpassa sig till omgivningen.

Efter den inledande fasen, följer en fas där tillväxten av svamphyferna sker snabbt och exponentiellt. Tillväxthastigheten kan begränsas av flera olika faktorer så som till exempel tillgång till vatten, näring samt av omgivande temperaturer.

Till sist planar tillväxthastigheten ut och svampen slutar växa. Det sker exempelvis när ett visst näringsämne har tagit slut och/eller när svampen har samlat på sig för mycket toxiska metaboliter.

Tillväxthastigheten hos rötsvampen beror också på vilket träslag som svampen växer i. Som exempel har tall, gran och björk olika egenskaper som påverkar svamptillväxten. Även virkets beskaffenhet har betydelse för rötskadans utveckling – till exempel om det är gammalt, begagnat, nytt, behandlat eller obehandlat. Svampar växer också olika snabbt beroende art.

Svampens förmåga till vila under ogynnsamma omständigheter

Under ogynnsamma förhållanden kan svampars tillväxt avta eller upphöra helt, men det innebär inte alltid att svampen dör. Istället bildas speciella överlevnadsstrukturer.

1972 publicerades en artikel om hur olika rötsvampar [3], [4] klarar av torra förhållanden, se tabell 1. Studien visade att  flera svampar hade en förmåga att kunna ligga i dvala en längre tid utan att dö. I långsamt torkande ved bildades så kallade artrosporer, tjockväggiga sporer som knoppas av från hyferna. I  studien visades att äkta hussvamp (Serpula lacrymans) kunde vila i åtta år, innan mer gynnsamma fuktförhållanden fick den att börja växa igen.

Skillnader i åldersbedömning, Danmark och Sverige

I Danmark har rötskadat material åldersbestämts sedan flera decennier tillbaka. I analysen undersöks olika karaktärer hos rötskadan samtidigt som det förs ett resonemang kring byggnadens historik och eventuella fuktkällor. I Sverige bidrar man sällan med denna information utan provresultaten grundar sig ofta på enstaka stickprov som skickats in för analys.

I Danmark grupperas skadorna in i två olika kategorier [5], en där skadan bedöms vara yngre än 10 år och en där skadan bedöms vara äldre än 15 år. I Sverige används en mer precis åldersbedömning. För svenska ändamål har därför en sjugradig skala utvecklats i Danmark. Skadans ålder uppskattas vara inom något av intervallen <1; 1–2; 2–3; 3–5; 5–10; 10–15 år eller minst 15–20 år. I den medföljande beskrivningen av tjänsten framgår det återigen tydligt att ”det ska understrykas att det är en bedömning och inte en exakt mätning, vilket inte är möjligt att utföra”, eftersom det finns flera faktorer som påverkar svampars tillväxt. De menar alltså att det inte finns några exakta metoder.

Sammanfattning

Det är inte möjligt att göra en säker åldersbedömning av en rötskada eftersom man inte vet hur fukt och temperatur har varierat över tid till dess att skadan upptäckts. Denna information går inte att återskapa, men har stor betydelse för tillväxthastigheten hos svampar. Ett torrt mikroklimat, det vill säga klimatet i området intill svampen, kan göra att svampen slutar växa helt under flera år. Ett fuktigare mikroklimat kan däremot medföra en högre tillväxthastighet. Därför är dessa beräkningar inte tillförlitliga.

Att dessutom använda sig av en sjugradig skala med snäva intervall om 1–3 år kan ge sken av att bedömningen är exaktare än vad den i själva verket är.  Felmarginalen, vilken kan spänna över flera år, innebär en alltför stor osäkerhet.

Ett så pass osäkert analysresultat kan få en avgörande betydelse när skadefrågor ska avgöras. Det är då viktigt att poängtera att en åldersbestämning inte är en vetenskapligt förankrad metod, utan endast en ytterst osäker uppskattning av åldern.

Man kan resonera kring en fuktskadas ursprung, samla erfarenhet och studera fastighetens historia, men i slutändan är det ändå svampens förutsättningar att växa som sätter gränserna för vad som är mätbart.

Referenser

[1] John Webster (1980). Introduction to fungi
[2] G.M. Walker and N.A. White (2018). Introduction to fungal physiology
[3] Theden G (1972). Das Absterben holzzerstorender Pilze in trockenem Holz.Mater Org 7:1–10
[4] Olaf Schmidt (2006). Wood and tree fungi. Biology, damage, and use.
[5] Definition af svamp og råd. Bioteknik 1990, reviderat 2000. www.teknologisk.dk/svamp-eller-raad/8799

Artikeln är publicerad i Bygg & teknik 6/2020