Många antikvariskt sakkunniga drar nog efter andan när projektets brandkonsult tar till orda angående behov av branddörrar och utrymningsskyltning. Antikvariska krav på byggnader ställs ibland mot krav på brandskydd och personsäkerhet. I denna artikel uppmärksammas några av de krockar som kan uppstå, och beskrivs exempel på lösningar som finns för att få ett bra brandskydd i kulturbyggnader. Det finns nämligen lösningar för att både bevara de kulturhistoriska värdena och få ett godkänt och väl fungerande brandskydd.
Plan- och bygglagen (PBL) skyddar kulturhistoriskt värdefulla byggnader genom krav på varsamhet och skydd mot förvanskning. Byggnader som är skyddade genom PBL är ofta utpekade i ett kommunalt bevarandeprogram. Högsta skyddsklassen för byggnader är byggnadsminne, som regleras i Kulturmiljölagen och hanteras av Länsstyrelsen. Det finns även statliga byggnadsminnen, vilka hanteras av Riksantikvarieämbetet. Vad som är skyddat preciseras genom skyddsföreskrifter, vanligen exteriören, planlösningen och stommen. Även interiören kan vara utpekad som skyddsvärd.
PBL:s krav och skydd mot förvanskning gäller även för byggnadsminnena i Kulturmiljölagen. Det ena skyddet ersätter inte det andra, utan de hanteras oberoende av varandra, även om skyddsfrågorna oftast sammanfaller.
Kravnivå för brandskydd
I PBL (och tillhörande förordning) finns även grundläggande bestämmelser för brandskydd. Mer detaljerade brandskyddskrav finns i Boverkets byggregler (BBR) och i Boverkets konstruktionsregler (EKS). Vid större renoveringar, ombyggnation eller ändrad verksamhet ställer BBR krav på brandskydd i befintliga byggnader. Detta innebär ofta kollisioner med de önskemål om varsamhet som både kulturmiljövården och många fastighetsägare har.
BBR är uppbyggd med föreskrifter och allmänna råd. Det finns två sätt att uppfylla brandskyddskraven i BBR på; genom förenklad eller analytisk dimensionering. Förenklad dimensionering innebär att de allmänna råden i BBR följs fullt ut, och är det tillvägagångssätt som används i normalfallet. Om man väljer att inte följa de allmänna råden, måste man kunna visa att reglerna som finns i föreskrifterna ändå efterlevs. I dessa fall krävs så kallad analytisk dimensionering. För kulturhistoriskt värdefulla byggnader är detta tillvägagångssätt ofta lösningen då det går att anpassa åtgärderna till det aktuella objektet och dess unika förutsättningar.
Läs hela artikeln i Bygg & teknik 5/20
Artikelförfattare
Viktor Wahlsten, Brandskyddslaget
Teckna en prenumeration HÄR
Dela på:
