Artikelförfattare: Staffan Schartner,omniplan och Linnéuniversitetet samt Johan Jönsson, Brukspecialisten, Klimatarena Stockholm, Ordf. TK-180
Inom ramen för forskningsplattformen ”Competitive Timber Structures” genomfördes i början av april 2026 ett webinarium under rubriken ”Lera – träbyggandets bästa vän”. Den här artikeln är en utveckling av det samtal som fördes mellan Johan Jönsson, utvecklingschef hos Brukspecialisten AB, och Staffan Schartner, arkitekt på omniplan och adjungerad professor i träarkitektur på Linnéuniversitetet.
Samtalet började med att Johan berättade om sin väg från att ha arbetat i Försvarsmaktens internationella insatser, där han imponerats och inspirerats av hur lokalbefolkningarna med lätt tillgängliga material och traditionell teknik kunde hantera besvärliga, komplexa uppgifter, till sitt nuvarande jobb som utvecklingschef på Brukspecialisten. Från ett intresse för bygghantverket inom kulturvården och akademin till att vilja jobba mer med implementering och uppskalning av den historiska kunskapen om byggmaterial inom den moderna byggsektorn. Från att driva ett eget byggföretag, via ett jobb som timmerman på Skansen och ett som
universitetslärare i bygghantverk, via tjänsten som materialansvarig på White arkitekter till att vara ordförande i standardiseringskommittén för byggprodukter av obränd lera, murverk och puts inom SIS.
Vi har båda arbetat mycket med trä som byggnadsmaterial, ett fantastiskt material på många sätt, men också med några viktiga begränsningar. I stora bostadsprojekt har akustiken de senaste åren varit det största problemet, det gäller både stegljudsisoleringen i bjälklagen och alla varianter av flanktransmissioner som måste hanteras.
Den senaste tiden har brandfrågorna åter aktualiserats, med uppdaterade regelverk och nya tolkningar när det gäller brandlast, som tillsammans med några uppmärksammade brandfall i lätta konstruktioner och fasader har förändrat förutsättningarna. Även om det oftast är plast och otäta luftspalter som orsakar de stora problemen måste vi ändå ta träts brännbarhet på allvar, inte minst i fasader.
Fukt är lättare att komma till rätta med, men trä kan vara känsligt och misstag ödesdigra. Den snabba uppvärmningen av trämaterialet är ibland bra, under heta dagar mindre bra.
Det här är inte något nytt för mänskligheten. Dessa avigsidor har man kämpat med i tusentals år. Vilka svar kan vi hitta historiskt, något som är naturligt, som inte påverkar miljön negativt, som fungerar i en cirkulär ekonomi, som inte är en bristvara – och som kan hjälpa trä med dess svagheter?
Lera är ett material som har använts under alla tider och i stort sett över hela världen som komplement till träbyggande, både i bränd och i obränd form.
