Artikelförfattare: Johnny Kellner, Energi- och klimatstrateg

Hur naiva får politikerna vara – Efter ett par månaders distans till klimatmötet COP28 i Dubai 2023 kan man konstatera att mötet blev ett nytt farsartat misslyckande. Slutdokumentet har märkligt nog beskrivits som ett viktigt framsteg bland annat av den svenska miljöministern Romina Pourmokhtari. Det är en pinsam beskrivning att slutdokumentet citat “att röra sig bort från fossila bränslen” ansågs var ett stort framsteg. Dokumentet är i övrigt fyllt av kryphål. Det blev inget beslut om utfasning eller tydliga stoppdatum. Det finns inga krav kopplade till målen. Förhandlarna i COP28 kom denna gång fram till den ”unika slutsatsen” att det är fossila bränslen som vållar utsläppen av växthusgaser. Det är genant att detta framhävs som ett stort genombrott. För högstadieelever i Sverige är slutsatserna självklarheter. I slutdokumentet uppmanas länderna att jämställdhet ska säkerställas. Under nästa klimatmöte COP29 planeras därför jämställdhet tas upp som en egen programpunkt!

Slutdokumentet i COP28 antogs som vanligt på övertid. Faran är att inte ta tag i sakfrågor får konsekvenser genom att näringslivet inte uppfattar den reella poli­tiska önskan som obefintlig, vilket riske­rar att fördröja planerade nationella miljöinvesteringar. Det är också naivt av poli­tikerna att tro att de oljeproducerande gulfstaterna i mellanöstern kommer upp­höra med sin oljeutvinning. Det är dessa staters enda stora exportprodukt vilken hela deras levnadsstandard bygger på.

En granskning som FN gjort av alla staters klimatlöften NDC (Nationally Determined Contributions), visar att länderna är långt ifrån att uppfylla Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärm­ningen. FN:s klimatpanel (IPCC) menar att utsläppen måste minska med minst 43 procent till 2030 för att den globala temperaturökningen ska hållas väl under två grader, helst begränsa den till 1,5 grader, något som de flesta bedömare anser som helt orealistisk. Det handlar nu om att den globala uppvärmningen sna­rare går mot närmare tre grader. Allt ska ses i perspektivet att år 2023 var det var­maste året på åtminstone 100000 år enligt EU:s klimattjänst Copernicus. In­tressant i sammanhanget så motsvarade metangasläckan Nord Stream i Östersjön av cirka 40 procent av hela Sveriges årliga utsläpp enligt Kemiteknik på KTH.

Svenska storbanker investerar inom fossilbranschen

Samtidigt som klimatmötet pågick i Du­bai noterades att fem svenska storbanker investerar hundratals miljarder kronor i företag knutna till fossilbranschen enligt” Fair Finance Guide och Bank Tracks”. De växthusgasutsläpp som bankerna indirekt påverkar är enligt rapporten ”The real car­bon footprint of Swedish banks” dubbelt så stora som Sveriges totala årliga utsläpp av växthusgaser. Siffrorna bygger på ban­kernas egna årsrapporter. De svenska växthusgasutsläppen inom våra nationella gränser under år 2022 var 51,1 miljoner ton CO_2ekv. Bankernas utlåning kan betraktas som ett marknadsmässigt misslyckande. Detta sker samtidigt som bankerna framhåller sina egna ”framgångsrika” hållbar­hetsarbeten. Detta är ett exempel på en form av greenwashing. Kan Sverige hävda att vi är bättre än alla andra länder?

Svårt att hitta ljusglimtar men vissa är vinnare 

Ett fåtal länder är i dag inom ramen för internationella avtal beredda att ta på sig de faktiska utsläppsminskningar som krävs. De utsläppsmål som både industri- och utvecklingsländerna redovisar når inte upp till de nivåer som forskarna inom FN:s klimatpanel angett som en lägsta rimlig nivå för att undvika allvarliga störningar i klimatsystemet. Med den vetenskapliga grund och de scenarier som forskarna i FN:s-klimatpanel utgår ifrån är det därför hittills svårt att i dagens läge förmedla en ljus framtid för kommande generationer.

COP28 tog ett ”beslut” om en ny fond för att hjälpa sårbara utvecklingsländer att hantera klimatrelaterade skador och
förluster. Det återstår att se om detta denna gång kommer omsättas i praktiken? COP28 ”enades” också om ett ramverk för att stärka arbetet med att nå Parisavtalets globala anpassningsmål. Ramverket innehåller, bland annat, en målsättning om att alla länder ska ha en klimat- och sårbarhetsanalys klar till 2030. Erfarenhets­mässigt från tidigare klimatmöten är att förslag och beslut som fattas sällan ge­nomförts eller så har de skjutits fram till nästkommande möten.

Ska vi hitta någon vinnare är att den globala uppvärmningen medför att värme­behovet för byggnader i Norden minskar något och att växtsäsongen förlängs. Vin­nare i negativ mening är världens stora olje- och naturgasproducerade företag och länder såsom USA, Ryssland och Gulf­staterna vilket förstärker intrycket om ett misslyckande. Det är i sammanhanget patetiskt att se världsledare som vid kli­matmötet står upp och applåderar med tårar i ögonen för självklarheter som har omsätts till mycket vaga formuleringar i slutdokumentet. Politikerna måste börja inse att det inte går att förhandla med klimatet.

Nästa klimatmöte

Nästa klimatmöte COP29 arrangeras av Azerbajdzjan i Baku år 2024, som också är ett fossilproducerande land. Olja och gas står för 93 procent av deras exportinkom­ster. Det är svårt att se att de utan vidare kommer stänga sina oljekranar. Landet har också problem med yttrande- och press­friheten. COP29 blir sannolikt ett slags mellanmöte. Ett viktigare möte, COP30 planeras förhoppningsvis äga rum i Belém i Brasilien år 2025 där Brasiliens ändrade inriktning till stöd för Parisavtalet inger viss förhoppning. Av 198 parter har195 undertecknat och ratificerat Parisavtalet. 

Det är industriländerna som är orsaken till klimatkrisen

Hur kan politikerna i de välutvecklade industriländerna försätta sig i dagens kli­matsituation. Det är industriländerna som
är huvudanledningen till klimatkrisen. Med befolkningstillväxten i utvecklings­länderna med ökad industrialisering och
deras självklara rätt på ökad levnadsstan­dard, måste det ske en dramatisk teknik­utveckling för att världen ska klara de uppsatta målen enligt Parisavtalet. Små ö-nationer, torra regioner och de minst utvecklade länderna riskerar att drabbas värre än andra. De hade svårt att göra sin röst hörd under COP28 i Dubai.

Kan den industrialiserade världen verk­ligen vänta och se? Det är helt nödvändigt med en global gemensam klimatpolitik för att få rättvisa konkurrensförhållanden mellan nationer. Länders miljöskatter och andra pålagor är nödvändiga men de mås­te vara rättvisa mellan nationer för att få invånarnas acceptans och inte drabba svaga grupper hårdast. Det räcker inte med utsläppsrätter som enbart gäller för Europa och där betala för att slippa egna nationella klimatåtgärder. Svenska industrier liksom andra länder flyttar sin verksamhet till länder utanför Europa med lägre skatter och lönekostnader och nationer som har en energitillförsel av huvudsak baserat på kolkraft.

Klimatutsläpp ur ett globalt perspektiv

Sveriges andel av världens totala klimat­utsläpp är 0,2 procent per capita. Europas andel ligger betydligt högre på sju procent. Enligt mätningar vid det internationella klimatobservatoriet Mauna Loa på Hawaii låg koldioxidhalten (CO2) i atmosfären den 24 februari år 2024 på 424,08 ppm [1] vilket är en ökning med 5,69 ppm jämfört med för ett år sedan. Redan år 2013 pas­serades 400 ppm för första gången i mänsklighetens historia. Som jämförelse låg koldioxidhalten på den förindustriella nivån på 280 ppm räknat från år 1750 innan den stora användningen av fossila bränslen. Så hög som jordens medeltem­peratur varit under det senaste årtiondet har den antagligen inte varit på cirka 125 000 år enligt forskarna.

Motsatsförhållande mellan vetenskap och klimatförnekare

Det som kännetecknar dagens miljöde­batt är en slags strid mellan vetenskap och klimatförnekelse. Det är frustrerande att se internationella lobbygrupper som fortfarande anlitas av stora intresseorga­nisationer från bland annat petroleum­industrin som försöker utnyttja minsta otydlighet inom IPCC. Klimatförnekarna framhäver att det inte förekommer någon global uppvärmning som orsakas av mänsklig påverkan utan att det enbart är naturliga och att vi därför kan fortsätta med utsläppen av växthusgaser som ti­digare. Inom IPCC anser 97 procent av forskarna att det är mänsklig påverkan som är huvudorsak till klimatförändringarna.

Stora tekniksprång krävs 

COP28 var ense om att för att klara kli­matmålen erfordras flera stora tekniska genombrott och investeringar som kan
kommersialiseras och bidra till en system­förändring som möjliggör minskade utsläpp av växthusgaser. De stora teknik­språng som är nödvändiga kräver forsk­ning och kapital. En teknik som framhölls i Dubai handlar om så kallad lagring i jordskorpan genom att pumpa ner kol­dioxid i tomma oljeborrhål, så kallad CCS-teknik. Detta nämns i avtalet som ett al­ternativ till förnyelsebara energikällor. Forskare pekar på att tekniken är omöjlig att skala upp till de nivåer som krävs för att göra någon skillnad och det löser i grundproblemet. CCS är en fantastisk uppfinning. Först pumpar man upp olja och gas, sedan erbjuder man världen att pumpa ner sin koldioxid i de tomma borrhålen. Vilken ”genialisk” affärsidé! Att fånga in koldioxid från biobränslen och få negativa utsläpp är intressant men helt marginell i sammanhanget.

Det går inte att rena sitt samvete genom att ”köpa grön el”

Att prioritera energihushållning är viktiga kriterier enligt Parisavtalet. Sverige och Finland är de länder inom EU som gör av med mest el per capita. Det går emellertid inte att rena sitt samvete genom att ”köpa grön el” något som falskeligen lyfts fram av elbolagen. Hushållning av el måste ske vare sig det är grön, fossilfri el från kärnkraft eller smutsig el från kolkondens. Avtal om ursprungsmärkt el i Sverige (grön el) är dessutom endast är en omfördelning av statistik. Gröna miljöattribut alloke­ras till aktör som ”köper sig fri”, vilket ger ett grönt miljöbokslut utan att någon förändring sker i den fysiska verkligheten. Eftersom systemet med ursprungs­garantier för el inte påverkar el-produk­tionen sker heller ingen påverkan på mängden växthusgaser i atmosfären. Sy­stemet med el-certifiering finns redan i Sverige och är en kostnad som alla hushåll och företag får betala på sina elräkningar för att ge stöd till el-produktion från förnybara energikällor. Detta innebär i praktiken ingen minskning av att utsläpp av koldioxid sker utan det är enbart ett sätt att förleda konsumenten att tro att den gör en miljöinsats detta borde vara ett fall för Konsumentombudsmannen.

En stor miljöinsats Sverige kan göra enligt Parisavtalet är energieffektivisering och att producera mer av vår fossilfria el och exportera så mycket som är möjligt till kontinenten. Genom export av ”svensk el” så skapas förutsättningar att minska motsvarande mängd smutsig el från kol­kondens i Europa, vilket skulle kunna bidra till minskade koldioxidutsläpp. Sve-
rige kan på detta sätt både tjäna pengar och samtidigt göra en värdefull miljöinsats. Sverige anses vara ledande och ett före­gångsland ur hållbarhetssynpunkt. Natur­ligtvis mycket beroende av att huvuddelen av vår tillförsel av el är fossilfri med vat­tenkraft, kärn- och vindkraft. Men vi är ändå beroende av vår omvärld. Vi måste förlita oss på import av smutsig el från kolkondens från Europa för att klara vissa effekttoppar under vintern, framför allt i södra Sverige, vilket inträffade så sent som under januari 2024. Ska vi kunna impor­tera el vid en hög effektbelastning måste vi ödmjukt kunna visa att Sverige även kan exportera el till kontinenten, något som vissa politiska block inte inser. Politisk protektionism och populism löser inga problem.

Den globala uppvärmningen märks även inom byggindustrin

Byggindustrin i Sverige märker av att någonting påtagligt har hänt med klimatet. De beräkningsprogram för utetempe­raturer som branschen använder för normalårskorrigering, till exempel vid energideklarationer, visar tydligt på att medel­temperaturen ökar. Enligt statistik från SMHI som baseras på klimatdata 30 år tillbaka i tiden visar vid en jämförelse av medelvärden för referensperioden 1961-1990 och den nya normalperioden 1991-2020 att årsmedeltemperaturen till exem­pel i Stockholm har ökat med 1,2 grader.

Byggföretagens färdplansarbete är en del för att uppnå Parisavtalet

Sedan några år pågår ett färdplansarbete inom ramen för Parisavtalet hos Bygg­företagen där hittills 170 företag, kom­muner och organisationer har anslutit sig till färdplanen med målsättningen att minska påverkan av växthusgaser i den egna verksamheten. Inom ramen för ett fossilfritt Sverige har dessutom 22 olika bran­scher tagit fram egna färdplaner. Dessa står för 70 procent av Sveriges utsläpp av växthusgaser. Forskning i ett FoU-projekt utförda av Byggföretagen, KTH och IVL visar att klimatpåverkan under själva byggprocessen för nya flerbostadshus inklude­rande garage eller källare kan vara i sam­ma storleksordning och ofta större än under själva användningsskedet. Orsaken är att vi bygger allt energieffektivare hus så att den procentuella skillnaden förändras mellan produktion och drift. För att färd­planen ska nå en bredare förankring hos medelstora och mindre byggföretag bör färdplanen som många i dag upplever som något abstrakt, kan ett kortare anpassat utdrag lämpligen tas fram.

Kärnkraften är en långsiktig lösning för tillgången på eleffekt

Enligt ett tidigare EU beslut så räknas nu kärnkraft och naturgas som hållbara. Enligt flera scenarier så beräknas dagens el-användning på cirka 130 TWh per år öka till det dubbla till år 2050. En stabil, planerbar och tillförlitlig el-tillförsel på-

verkar därför förutsättningarna för Sve­riges el-försörjning. Risken är annars att industrin kan ställas inför allvarliga struk­turella försörjningsproblem på grund av risken för el-effektproblem. Att bygga ny kärnkraft tar dock tid. Det underlättas inte av att kärnkraftsfrågan ständigt skjuts upp på grund av politiskt käbbel, beslutsvånda och långa handläggningstider. Tyvärr in­verkar både politikernas och allmänhetens förtroende negativt för kärnkraften på grund av de ständiga driftsstörningarna med nedstängningar eller reducerad kapa­citet som periodiskt ger höga elpriser.

Konklusion

I byggindustrins arbete med sin färd­plan försöker man enas om hur man gemensamt ska beräkna, mäta och redo­visa sina utsläpp av koldioxid. Det är väsentligt att ha utsläppsfaktorer som är standardiserade och vetenskapligt underbyggda. Det viktigt att alla räknar på samma sätt så att resultaten är jämförbara. Det gäller inte minst våra myndigheter. Exempel har Boverket ett sätt och Naturvårdverket ett annat att beräkna koldi­oxidavtryck från el. ISO-arbetet kommer bli en viktig del genom att leverera stan­darder för att underlätta miljöredovisning enligt CSRD [2].

Miljö- och klimatfrågorna måste aktivera och engagera industrin mer. Industrin måste ta tydligare egna initiativ genom att själva utöva påtryckningar för att skapa förändringar för energieffektivisering, utbildning, ställa större krav på energi­tillförsel av energibolagen med lägre kli­matpåverkan och inte överlåta detta till andra intressenter. Byggbranschen är stora inköpare av material och produkter där de måste ställa högre krav på material­industrin när det gäller EPD [3] och energieffektivisering, produktion, tran­sporter och demonterbarhet. Ett utvidgat industriellt byggande på fabrik ger mindre andel restprodukter, skyddar material och kortar även produktionstiden. Självklart måste även byggbolagen effektivisera sin produktion med effektivare maskiner, transporter, belysning, byggbodar och kraftigt minska sitt avfall. Att bättre utnyttja in­dustrins kreativitet och konkurrenskraft ger snabbare resultat än lagstiftning. Att från årsskiftet 2023/24 uppfylla EU:s skärpta regler för hållbarhetsredovisning enligt CSRD blir en utmaning och kost­nadskrävande för många företag med ett strikt styrelseansvar. Det kommer att krävas omfattande resurser, noggrann dokumentation och kartläggning, där digitali­sering blir en allt viktigare faktor. Kompetenser med att begära hjälp av specia­liserade hållbarhetskonsulter kommer bli nödvändig för många företag. Kunskaper, transparens och insikt är kanske de väsentligaste långsiktiga hållbarhetsfakto­rerna för att nå mätbara resultat i Paris­avtalets anda.

En annan oro i dagens säkerhetspo­litiska klimat är att Sveriges självförsörj­ningsgrad på livsmedel som på är cirka
50 procent. Detta kan jämföras med Finlands 80 procent. Den globala upp­värmningen riskerar att försämra livsme­delsproduktionen i Europa som påverkar Sveriges import. Ny innovativ teknik krävas ”Citat från :Shejk Yamani”, tidigare generalsekreterare hos OPEC. Stenåldern försvann inte på grund av bristen på sten utan att ny bättre teknik kom fram. I slutänden handlar det om att ”business as usual” inte är ett alternativ.  

Referenser

[1] PPM parts per million betyder miljondelar till exempel mängden skadliga ämnen i luften.
[2] CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) och är ett EU-direktiv som syftar till att införa gemensamma regler för företags hållbarhetsrapportering av viss storlek och inom vissa sektorer.
[3] EPD (Environmental Product Declaration) beskriver en produkts miljöprestanda i ett livscykelperspektiv enligt ISO 14025.

Artikeln är publicerad i Bygg & teknik 2/2024

Teckna en prenumeration HÄR