Fullmakter inom entreprenadkontrakt

Artikelförfattare: Joel Päivärinne, Advokatfirman Victor, Göteborg

Ombud för part i ett entreprenadkontrakt har behörighet att med bindande verkan företräda sin huvudman i frågor som rör entreprenaden samt att träffa ekonomiska och andra uppgörelser. Vid startmötet förutsätts parterna bland annat att klargöra frågor om behörighet för andra än ombuden. Vem som är behörig i vilka frågor förutsätts nedtecknas i protokoll som förs av beställaren och godkännas av respektive ombud genom underskrift. Parterna är skyldiga att vid byggmöten (och projekteringsmöten) företrädas av behörig person (AB 04/ABT 06 kap. 3 §§ 1-3).

De nyss citerade bestämmelserna hand­lar om fullmakt att binda huvudmännen (beställar- och entreprenörsbolagen) till rättshandlingar inom ramen för entrepre­nadkontrakt. Fullmakter regleras med utgångspunkt i avtalslagen (SFS 1915:218). Grundläggande är att huvudmannen blir bunden av rättshandlingar som fullmäk­tigen företar inom fullmaktens gränser (behörighet).

Genom att utse ombud för entrepre­naden delegerar bolagets behöriga organ rätten att binda bolaget i olika frågor inom kontraktsförhållandet. Ombudet ges
alltså behörighet att agera i frågor som rör kontraktsarbeten, ÄTA-arbete, hinder och samtliga andra förhållanden som kan inbegripas i begreppet ”entreprenaden”. Delegeringen sker genom att behörig(a) firmatecknare undertecknar ett entrepre­nadkontrakt i vilket ombudet utses. 

I praktiken har dock ombuden ofta en utpräglad symbolisk eller formalistisk roll. Ombuden förutsätts endast gripa in för att hantera frågor av viss ekonomisk dignitet eller vid konfliktlösning. Ofta har parterna utsett projekt- eller arbetsledare att sköta projektets framdrift. Inte alltid klargörs om dessa ska ha samma behörighet som ombuden. Bristen på klargörande vållar kanske inte så ofta bekymmer. 

Men oklarheter kan som bekant leda till problem. Bakgrunden till en prejudi­cerande dom från 2014 (NJA 2014 s. 684) var att en entreprenör hade riktat anspråk mot en materialleverantör på grund av fel i så kallade vattenkoppel. Felet medförde fuktskador. Ett muntligt förlikningsavtal ingicks där leverantören skulle ersätta entreprenören. Under förhandlingarna företräddes leverantören av en divisionschef. Leverantören invände senare att divisionschefen inte hade varit behörig att ingå förlikningsavtalet. Högsta domstolen instämde i leverantörens in­vändning. Domstolen ansåg att slutande av förlikningsavtal inte var en normal och vardaglig del av den verksamhet som divisionschefen var behörig att företräda. Följden blev att leverantören inte var bundet av förlikningsavtalet. Saken kan sammanfattas som att divisionschefen saknade fullmakt att ingå förlikningsavtal.

I följande exempel byter vi ut ”divi­sionschefen” mot ”projektledaren”. En projektledare föreskriver omfattande ÄTA-arbete när beställarens ombud inte
är närvarande. Ändringarna är så omfat­tande att entreprenören tvekar om projektledaren har befogenhet att binda huvudmannen till ändringarna. Vad gäller till exempel om projektledaren är en extern konsult? Situationen kan senare komma att bedömas som att entreprenören har insett eller bort inse ett befogenhetsöverskridande, med följden att beställaren inte ska anses vara bunden av projektledarens besked. 

Hur undviker man då denna situation, undrar vän av ordning. Det kan vara problematiskt att vidaredelegera delar av ombuds behörighet. Att på förhand sätta beloppsmässiga gränser för vad en projekt- eller arbetsledare får företa sig kan vålla administrativa bekymmer. En överenskommelse om förlängning av kontraktstiden kan till exempel medföra kostnader som svårligen gick att beräkna när överenskommelsen ingicks.

Standardavtalen förutsätter alltså att vardera parten har (endast) ett ombud. Alla andra behörigheter förutsätts klar­göras vid startmöte. En utväg är att parterna ”kapar mellanleden” och helt enkelt anger sina projekt- och arbetsleda­re som ombud. Det förhindrar givetvis inte att ombuden konsulterar sina överordnade när svåra frågor uppstår inom kontraktsförhållandet. Kanske är dock utgångspunkten många gånger att ombudet fyller en viktig symbolisk funktion såsom överordnad till annan företrädare som sköter den dagliga projektdriften. I så fall bör behörigheten hos den andre – och i vilken mån den skiljer sig från ombudets behörighet – klargöras vid startmöte. 

Artikeln är publicerad i Bygg & teknik 2/2021.