Exteriöra byggnadsmaterial och ytbeläggningar för tak och fasader ger stora bidrag till föroreningar i dagvatten – dagvatten som ofta släpps ut i närliggande ytvatten utan någon föregående rening. För att kunna minska och förebygga utsläppen samt veta var det finns behov av att sätta in rening är det viktigt att man känner till vilka ämnen och i vilka mängder dessa avges beroende på material. Vid Luleå tekniska universitet (LTU) har forskning om detta pågått sedan ungefär tio år tillbaka, vilket resulterat i ett flertal vetenskapliga studier både avseende på vad avrinning från byggnader innehåller och vilka effekter det kan få i miljön. Denna kunskap skulle kunna ligga till grund för uppströmsarbete och minimering av negativa effekter i recipienter på grund av ämnen urlakade från byggnadsmaterial.
Dagvatten innehåller en komplex blandning av en mängd olika ämnen och kvaliteten varierar stort mellan exempelvis olika avrinningsområden, tidpunkter och säsonger. Trafik och byggnadsmaterial är bland de största källorna till föroreningar i dagvatten och tillhör också de källor som studerats i störst utsträckning [3]. Tidigare studier som undersökt bidraget av föroreningar från byggnadsmaterial har främst fokuserat på bidraget av metaller från metalliska material och bland annat funnit att kopparplåt och tryckimpregnerat trä är stora källor till koppar i dagvatten, medan zinkplåt och galvaniserat stål hör till de största källorna till zink i dagvatten [6].
Vissa typer av byggnadsmaterial, exempelvis bitumen-baserade takmembran, har även visats bidra med pesticider till avrinning, som tillsätts till materialen för att undvika mikrobiell påväxt [5]. När det gäller andra organiska ämnen är kunskapsunderlaget betydligt mindre än för metaller, även om vissa av dessa ämnen har potentiella eller till och med bekräftade negativa effekter på vattenlevande organismer och är därför listade som prioriterade ämnen enligt exempelvis EU:s direktiv om prioriterade ämnen i ytvatten (2013/39/EU). Trots detta har in-situ mätningar avseende organiska föroreningsgrupper, till exempel industrikemikalierna ftalater och alkylfenoler, i avrinning från byggnadsmaterial inte presenterats i tidigare studier. Inte heller har avrinningskvaliteten från byggnadsmaterial vid snösmältning analyserats i tidigare studier. Dessutom introduceras hela tiden nya kemikalier och material på marknaden, samtidigt som andra fasas ut, vilket innebär behov av kontinuerliga undersökningar av urlakningspotential och källor till föroreningar i dagvatten [3].
Vidare är kunskaper om toxiska effekter på vattenlevande organismer från avrinning från olika byggnadsmaterial relativt begränsade. Vägdagvattens toxiska effekter har tidigare bekräftats bland annat hos zebrafisk (Danio rerio) [2] och kräftdjuret Daphnia Magna [1]. Utöver enskilda ämnens förekomst och koncentration beror dessa toxiska effekter på en rad olika faktorer, inklusive ämnenas biotillgänglighet och samtidiga effekter från flera olika substanser, s.k. cocktaileffekter.
