Under 1970-talet byggde man i storstäderna både ikapp och till slut förbi bostadsbristen. Nu under 2000-talet upplever vi en ny bostadsbrist. Planeringen denna gång utgår ofta från förtätning i centrala områden nära infrastruktur, men med detta följer mer utmaningar gällande hälsokonsekvenser av bland annat luftkvalitet och buller-frågor. Samtidigt har förändringar i bullerlagstiftningen lett till ökat byggande i områden med sämre luftkvalitet. Hur planerar vi samhället utan en ökad ohälsa och kostnad för samhället?
