Bild 1: Ett av många fina hus i Vallastaden, Linköping, där brandskyddet hanterades med automatisk vattensprinkler OCH brandklassad träpanel. Foto: Christian Ståleker.
Intresset för användning av trä i byggbranschen har de senaste åren ökat markant. Detta, för Sverige, traditionella byggmaterial har kanske fått en pånyttfödelse och då inte längre enbart för mindre en- eller tvåfamiljshus. Trä, detta vackra, naturmaterial, har ju en mängd fördelar i sig men givetvis finns en rad utmaningar som behöver beaktas när vi tar träbyggandet till nya nivåer. Trä är brännbart vilket förstås inte är någon nyhet alls. Och följaktligen kan man inte använda sig av materialet rakt av när husen blir lite högre. Här gäller det då att beakta de krav som ställs i byggreglerna och träindustrin har mött upp dessa krav på ett bra sätt. På alla delar faktiskt, utom ett – livslängden för brandimpregnerade fasadpaneler.
Tekniska brandkrav i Boverkets byggregler I Boverkets byggregler, BBR, anges i avsnitt 5:55 att fasadbeklädnader endast får utveckla värme och rök i begränsad omfattning. Detta utvecklas ytterligare ett steg i BBR, avsnitt 5:551, för Br1-byggnader samt i avsnitt 5:552, för Br2- och Br3-byggnader. För de två sistnämna byggnadsklasserna ger det allmänna rådet ”tummen upp” till att nyttja trä rakt av varför dessa byggnadsklasser i grunden inte är av intresse för innehållet i just denna artikel.
För Br1-byggnader är kraven på ytterväggar betydligt mer omfattande och de anger att: • Den avskiljande funktionen ska upprätthålls mellan brandceller,
• Brandspridning inuti väggen ska begränsas,
• Risken för brandspridning längs med fasadytan ska begränsas,
• Risken för personskador till följd av nedfallande delar av ytterväggen ska begränsas.
Efter aktuell föreskriftstext följer ett relativt omfattande allmänt råd där just brandimpregnerade träfasader hanterar de tre sistnämnda kraven genom att klara provning enligt SP FIRE 105. Värt att nämna är att på sikt kommer troligen denna provningsmetod att ersättas då ett arbete 2017 har påbörjats inom EU för fullskalig brandprovningsmetod för fasader.
Livslängdskraven i byggreglerna I plan- och bygglagen, PBL, anges i 8:e kapitlet, 5§, att kraven på ett byggnadsverks tekniska egenskaper ska, med normalt underhåll, antas komma att fortsätta vara uppfyllda under en ekonomiskt rimlig livslängd. Detta utvecklas vidare i BBR, avsnitt 2:2, och i dess allmänna råd. Byggherren har därmed en möjlighet att välja material och tekniska lösningar som är ekonomiskt rimliga och praktiska att sköta så livslängdskraven uppfylls. Vidare utvecklas begreppet livslängd i samma avsnitt enligt följande: ”Med livslängd avses den tid under vilken en byggnad eller byggnadsdel med normalt underhåll uppvisar erforderlig funktionsduglighet.” I detta sammanhang är det därför högst intressant att ställa sig frågorna:
• Vad är en träfasads förväntade livslängd?
• Vad är normalt underhåll för en fasad?
• Hur utför man normalt underhåll på en brandimpregnerad träfasad som i övrigt är obehandlad?
Den sistnämnda frågan återkommer vi till längre ner i artikeln.
Var står vi idag? I dag finns det på svenska marknaden ett antal olika träfasadsystem som uppfyller förekommande brandtekniska krav för Br1-byggnader. Det är bra så, helt klart, men tar man detta vidare så kan man ställa sig frågan kring livslängdsperspektivet.
För att verifiera livslängdsegenskaperna så refereras det bland annat till CEN/TS 15912 där en brandimpregnerad träfasad kan få bruksklassen EXT, för exteriör användning. Denna bruksklass kan erhållas dels efter accelererande åldring och dels efter naturlig åldring. Det som främst nyttjas, av många förklarliga skäl är den accelererande åldringen.
Det som relativt lätt går att simulera vid ett accelererande test är påverkan på träfasaden på grund av nederbörd. Det har dock visat sig att även UV-ljuspåverkan och biologisk nedbrytning i träet kan ha effekt på de brandtekniska egenskaperna och dessa går inte med samma enkelhet att beakta vid en accelererande åldring. Den accelererande åldringen har således sina tillkortakommanden.
Sedan 2017 finns en uppföljande standard EN 16755 för verifiering av livslängdsegenskaperna. Kvarstår gör dock problemen och grundfrågeställningen, framförallt för de allt mer populära träfasaderna som i övrigt inte är behandlade med någon form av målning utan ses som ”underhållsfria”.
Hur ska branschen möta intresset för att använda mer träprodukter i byggindustrin? Hur hantera dagens intresse från byggherren och dennes arkitekt på att exponera obehandlad träpanel på fasader? I de kommande styckena presenteras några lösningar. Strävan är ju att inte lägga något hinder för användandet, tvärtom. Vi är i grunden mycket positiva till utvecklingen där vi bygger mer hållbart och använder mer förnybara byggnadsmaterial. Men det kanske krävs att branschen besinnar sig något i väntan på bättre underlag vad gäller livslängdsegenskaperna. Det är framförallt högre byggnader där ett otillräckligt brandskydd i fasadmaterial direkt kan ge icke acceptabla konsekvenser.
Artikelförfattare
Christian Ståleker brandingenjör, Brandkonsulten Kjell Fallqvist AB
