Det har länge varit oklart i svensk rätt om det är näringsidkaren eller konsumenten som ska bevisa att priset i en konsumententreprenad är skäligt, när parterna tvistar om detta. Det har nu kommit ett nytt rättsfall från Högsta domstolen som belyser detta. Rättsfallet ska redogöras för i denna artikel tillsammans med lärdomar vi kan dra av rättsfallet.
Bakgrund
En konsument och ett bolag (fortsättningsvis Bolaget) hade träffat muntligt avtal om att Bolaget skulle utföra arbete på konsumentens villafastighet. Arbetet bestod i bland annat spackling, målning, montering av dörrar och socklar. Arbetet skulle utföras av Bolaget för 250 kr/timme samt tillkommande kostnad för material. Arbetena hann inte avslutas innan tvist om betalning uppkom. Bolaget stämde konsumenten vid tingsrätten och yrkade att konsumenten skulle betala 116 135 kr jämte ränta. Detta på grund av att Bolaget bland annat utfört arbete under 544 timmar. Konsumenten bestred kravet. Som grund angav konsumenten att Bolaget endast utfört arbete under 250 timmar. Under alla förhållanden var priset inte skäligt i förhållande till det arbete som Bolaget utfört.
Domstolarnas bedömning
Tingsrätten konstaterade att Bolaget hade att visa på att bolaget utfört arbete under 544 timmar. Tingsrätten ansåg att Bolaget inte lyckats bevisa detta. Endast de av konsumenten medgivna 250 timmarna skulle bolaget ha rätt till ersättning för. Bolaget förlorade därför i tingsrätten.
Hovrätten delade tingsrättens uppfattning att Bolaget hade att visa på sitt påstående om antalet nedlagda timmar. Till skillnad från tingsrätten ansåg hovrätten att Bolaget bevisat att bolag utfört arbete under 544 timmar.
Beträffande skäligheten av begärt pris var det enligt hovrätten konsumenten som hade att visa på att tidsåtgången varit oskälig. Då arbetet som utförts av Bolaget inte varit väl avgränsat eller specifikt, ansåg hovrätten att konsumenten inte visat på någon oskälighet. Bolaget hade således rätt till ersättning för arbete under 544 timmar och konsumenten förlorade i hovrätten.
Högsta domstolen framhöll inledningsvis att om parterna avtalat om grunderna för prisberäkningen, exempelvis ett timpris, är det gällande mellan parterna. Regeln om skälighet blir tillämplig beträffande övriga oreglerade delar av avtalet, exempelvis antalet arbetstimmar.
Högsta domstolen konstaterade att det är domstolen som ska bedöma skäligheten. Det åligger näringsidkaren att visa på omständigheterna för att det begärda priset är skäligt för utförda arbeten. Ett viktigt underlag för att visa på prisets skälighet är Bolagets tidsredovisning. Av tidsredovisningen ensamt eller tillsammans med andra handlingar exempelvis en offert eller skriftligt avtal, ska det vara möjligt för konsument att bedöma det utförda arbetets art och omfattning samt hur priset har beräknats.
I det aktuella fallet ansåg Högsta domstolen att det varken av tidsredovisningen, vittnesmålen eller i övrigt framgick vilket arbete som hade utförts eller hur den redovisade tiden närmare fördelade sig på olika arbetsmoment. Utredningen i målet gav inte underlag för att bedöma huruvida det var befogat att lägga ned det antal timmar som Bolaget krävt betalning för. Bolaget hade därmed inte visat att det begärda priset var skäligt och inte heller att skäligt pris översteg det belopp som konsumenten medgivit, dvs. 250 arbetstimmar.
Lärdomar
Det har länge varit osäkert vem av parterna i en konsumententreprenad som ska bevisa att priset varit skäligt. Genom rättsfallet har det nu klarlagts att det är näringsidkaren som har att bevisa att det begärda priset är skäligt.
Av Högsta domstolens dom framgår att man av underlaget, i form av framförallt tidsredovisningar men även tillsammans med andra handlingar exempelvis en offert eller ett skriftligt avtal, måste kunna bedöma skäligheten av det utförda arbetet. Som utgångspunkt måste det specificeras vilket arbete som utförts och hur den redovisade tiden närmre fördelar sig på olika arbetsmoment. Det är således viktigt för näringsidkare som jobbar åt konsumenter att skriva tydliga tidsredovisningar och noggrant dokumentera utfört arbete. Om bolaget slarvar med dokumentationen, kan det få till följd att bolaget inte får betalt – och dessutom förlorar en kostsam domstolsprocess.
Dom från Högsta Domstolen nr T 3445-15 meddelad den 22 november 2016
