Klickförband XLoc™ vid installation av AR Bygg i centrala Umeå.
Artikelförfattare: Staffan Schartner, Michael Schweigler och Thomas Bader, Institutionen för Byggteknik, Linnéuniversitetet, Växjö
I början av december 2024 genomfördes ett öppet seminarium om hållbart skogsbruk och framtidens träbyggande på Linnéuniversitetet i Växjö. En viktig del av programmet behandlade utvecklingen inom förbandstekniken, där användandet av avancerade skruvar, dymlingar och beslag av stål nu både är en möjliggörare och en belastning för träbyggandet. Men vilka alternativ finns det till skruvar och stålbeslag? Vad kan det moderna träbyggande lära sig av traditionella träkonstruktioner? Vilka fördelar och utmaningar har anslutningssystem utan stål och kan de vara ett steg på vägen mot ett byggande inom ramen för en cirkulär ekonomi?
Stål i träkonstruktioner
Dr Ambrose Dodoo, professor i byggteknik och nyutnämnd ledamot i FN:s expertpanel för resursanvändning, har i en fallstudie undersökt skruvarnas och beslagens roll i träbyggandets klimatpåverkan. Ambrose och hans medförfattare studerade en flervåningsbyggnad i KL-trä som byggdes 2015 i bostadsområdet Vallen i Växjö [1] [2]. Intressant nog visade det sig att i denna träbyggnad är det stålet som bidrar mest till koldioxidavtrycket, följt av betong och stommen av korslimmat trä, se figur 1. Medan stål står för en liten andel (cirka 3 procent) av den totala massan, står stålkomponenter för den största andelen (ca 26 procent) av det totala koldioxidavtrycket i den färdiga byggnaden. I Vallen användes stål endast i anslutningarna och för vissa balkar och pelare (främst i balkongerna). Mer detaljerad information finns i artikeln Klimatpåverkan av träbyggnader på sid 24 i det här numret av Bygg & teknik [2].
