Artikelförfattare: Anna Sundblad, Advokatfirman Victor, Göteborg.
I juni 2022 avgjorde Svea hovrätt en entreprenadtvist där beställaren (B) valde att häva entreprenaden på grund av entreprenörens (E) försening. Domstolarnas domskäl innehåller en rad intressanta klargöranden av vad som gäller vid Es försening och när B får häva entreprenaden på grund av denna.
Parterna tecknade i december 2012 ett entreprenadkontrakt enligt ABT06. Kontraktstiden var den 31 oktober 2014. Parterna kom sedermera överens om att förlänga kontraktstiden till den 12 mars 2015. Kontraktstiden hölls dock inte av E. B hävde därför kontraktet. E invände att det saknades hävningsrätt på grund av E:s rätt till tidsförlängning.
Gäller avtalad kontraktstid eller uppdaterad tidplan?
En av frågorna som behandlades var hur kontraktstiden förhåller sig till tidplanen. Frågan aktualiseras relativt frekvent i entreprenadtvister, då E har uppfattningen att kontraktstiden flyttats fram eftersom B ”accepterat” den uppdaterade tidplanen som överlämnats. Det är dock inte riktigt så enkelt. Utgångspunkten är att tidplanen inte har självständig betydelse, utan avser att redovisa planeringen av kontraktsarbetena så att dessa kan färdigställas inom, den i kontraktet avtalade, kontraktstiden. En ensidigt justerad tidplan får alltså inte till konsekvens att kontraktstiden ändras. Om däremot justeringen avser att just uttrycka en gemensam överenskommelse om att frångå kontraktstiden, kan konsekvensen bli att kontraktstiden anses justerad. Av domstolens resonemang framgår att det kan räcka med att en sådan innebörd är underförstådd av båda parter. Det är alltså viktigt att parterna, när E presenterar en justerad tidsplan som innebär att kontraktstiden flyttats fram, noggrant dokumenterar om detta även innebär att B accepterar en ändring av kontraktstiden. En anteckning i byggmötesprotokoll att ”B accepterar den nya sluttiden”, bör räcka som dokumentation.
Krav för hävning vid försening
För att B ska ha rätt att häva entreprenaden med anledning av E:s försening krävs att entreprenaden har försenats så att den uppenbarligen inte kan färdigställas inom kontraktstiden. Dock under förutsättning dels att förseningen inte beror på omständigheter som berättigar till tidsförlängning, dels att en försening av färdigställandet skulle medföra väsentlig olägenhet för B.
Bestämmelsen är även tillämplig när kontraktstiden redan har passerats, dvs inte enbart vid förväntade dröjsmål. Det är E som ska bevisa att han har rätt till tidsförlängning medan B ska bevisa att förseningen medför väsentlig olägenhet för B.
I den aktuella entreprenaden skulle byggnaderna förses med bergvärme. Frågan var om det ålegat E att skaffa sig kunskap om vilken kapacitet att tillhandahålla energi som berget hade. E menade att B hade redovisat ett sakförhållande kring bergets kapacitet som E kunnat förlita sig på. Domstolen höll inte med. Parterna hade avtalat att E ”övertagit allt ansvar för befintliga förhållanden”. Detta ställde stora krav på E:s undersökning av arbetsområdet. Slutsatsen blev att E inte hade rätt till tidsförlängning i sådan utsträckning att det påverkade B:s rätt till hävning. Att det framkommit behov bl.a. av ytterligare projektering och tillstånd kunde alltså inte lastas B. E borde ha räknat med de omständigheter som E ansåg utgöra skäl för tidsförlängning.
Som nämnts ovan måste förseningen, för att ge rätt till hävning, också innebära en väsentlig olägenhet för B. Det räcker inte att förseningen i sig är väsentlig, men naturligtvis ligger det i sakens natur att ju större försening, desto större risk för att B drabbas av en väsentlig olägenhet.
Avslutningsvis
Avslutningsvis kan framhållas att hävning av entreprenader ska användas med försiktighet. I detta fall fick B framgång och E var ekonomiskt stark. Hade E varit ett litet bolag hade en hävning kunnat innebära en större ekonomisk risk än att låta E färdigställa entreprenaden.
