I både ABT 06 och AB 04 finns bestämmelser om ”väsentlig rubbning”. I den här artikeln lämnas en sammanfattande överblick om situationer som aktualiserar bestämmelserna och hur de används.

Till att börja med bör sägas vad som inte utgör väsentlig rubbning i entreprenad. Exempelvis är ”hinder” något annat än rubbning, likaså förlängning av kontrakts­tiden och force majeure. Reglerna om väsentlig rubbning tar i stället sikte på situationen att entreprenadarbetena ge­nom ÄTA-arbeten sväller på ett sätt som väsentligt rubbar förutsättningarna för entreprenadens genomförande. Reglerna hänger samman med den för AB-systemet tämligen unika konstruktionen att entreprenören har en avtalsenlig skyldighet att utföra ÄTA-arbeten som beställaren önskar utförda, även om de skulle vara mycket omfattande. Entre­prenören är alltså skyldig att utföra ar­beten som aldrig var påtänkta när entreprenadavtalet ingicks. Givetvis har entreprenören möjlighet att få ersätt­ning utöver kontraktssumman för till­kommande arbetsmoment. Men om ÄTA-arbetena är omfattande kan det hända att den ersättningen inte räcker till. De tillkommande arbetsmomenten kan till exempel kräva en större orga­nisation, en dyrare etablering eller andra verktyg än vad som först kunnat förutses av entreprenören. I så fall riskerar ersättningen för de tillkommande arbetena att ”ätas upp” av de ökade omkostnaderna för att utföra arbetena. Om rubbningen är väsentlig kan entreprenören ha rätt till ytterligare ersättning, alltså utöver ersättning för ÄTA-arbetena som sådana. Vad gäller då i den situationen?

För det första måste entreprenören skriftligen åberopa att rubbning föreligger. Detta måste göras ”utan dröjsmål” efter det att entreprenören insett, eller bort inse, att rubbning föreligger. Det är alltså fråga om en förhållandevis snäv frist. Den bortre gränsen för åberopandet är sex månader efter entreprenadens godkännande. Ef­fekten av ett för sent åberopande är att rätten till ersättning faller bort.

Det är entreprenören som måste bevisa på vilket sätt förutsättningarna rubbats och vilka merkostnader rubbningen har inneburit. Detta kan nog ofta bjuda på utmaningar i praktiken. Det räcker förmodligen inte att argumentera utifrån hur dyrt det blev jämfört med kalkyl. Kalkylen kan ju ha varit fel från början.

I skrivande stund pågår ett omfattande mål om väsentlig rubbning i hovrätten. I tingsrätten lyckades entreprenören inte nå framgång med sitt krav. I en del ogillade tingsrätten entreprenörens krav på den grunden att de arbeten som entreprenören påstod orsakade rubbning inte ansågs utgöra ÄTA-arbeten över huvud taget. Då kan ersättning för rubbning inte utgå. Den andra delen har att göra med vad entreprenörens åberopande ska innehålla. Entreprenören hade i tingsrättens tycke varit specifik vid diskussion om vissa arbetsmoment och varit tydlig med att just de arbetena skulle innebära att kostnader för rubbning skulle uppstå. Det var nog bra. Emellertid verkar tydligheten också ha haft en avgränsande effekt då tingsrätten ansåg att andra påstådda rubbningskostnader som entreprenören ville ha ersatt inte hade åberopats av entreprenören i rätt tid. Tydligheten avseende vissa kostnader var alltså något som fick en negativ effekt för sådana kostnader som entreprenören sökte betalt för men där motsvarande tydlighet saknades. Man kan spekulera i om entreprenören hade kommit bättre ur situationen om denne i stället framfört en eller ett fåtal mer allmänt hållna meddelanden om rubbning. Det är nog inte otänkbart. 

Utgången gör tyvärr att tingsrätten inte hade anledning att bedöma den kostnadsberäkning som entreprenören gjort. Möjligen kan den frågan bli bedömd när hovrätten så småningom meddelar sin dom.

Sammanfattningsvis

Som ofta är fallet i AB-systemet premieras den part som sköter sin dokumentation och är noggrann och aktiv. Den entreprenör som vill ha störst möjlighet att få ytterligare ersättning vid väsentliga rubbningar bör sammanfattningsvis vara snabb med att åberopa rubbningen, noga dokumentera hur beräkningen av rubbningskostnaden gått till samt bevara underlagen för beräkningen.  

Artikeln är publicerad i Bygg & teknik nr 4/21.

Artikelförfattare: Jerker Hällqvist, Advokatfirman Victor, Göteborg