År 2040 ska 5-10 procent av den svenska elmixen komma från solenergi. En stor del av dagens solcellsinstallationer är uppförda på byggnader och det är troligt att den trenden kommer att hålla i sig. Samtidigt omfattas en stor del av byggnadsbeståndet av olika lagskydd på grund av kulturhistoriska värden vilket kräver särskild varsamhet när man installerar solceller på dessa byggnader. I ett nystartat forskningsprojekt kommer verktyg och riktlinjer tas fram som tar hänsyn till både de tekniska och arkitektoniska aspekterna av solcellsinstallationer på kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Solenergi i Sverige
I Sverige genereras idag en mycket liten del av elen från solceller jämfört med andra länder i Europa (exempelvis Tyskland 6 procent). Energimyndigheten har dock satt upp som mål att öka andelen solel från dagens nivå på 0.1 till 5–10 procent av elmixen år 2040 [1]. En stor del av solcellsinstallationerna är förlagda på byggnadsytor både i Sverige och internationellt. Att placera solceller på tak är positivt ur flera avseenden. För det första är det resurseffektivt; eftersom takytan i de flesta fall endast används som klimat-skydd, bidrar solcellerna med en extra funktion utan att konkurrera med andra användningsområden. För markbelagda solcellsanläggningar är konkurrensen från andra verksamheter ofta större. För det andra sker elgenereringen nära användaren, vilket minskar förlusterna i elnätet. Mindre anläggningar är idag ofta placerade på villatak, medan de större systemen återfinns på större kommersiella eller industriella byggnader. Om Energi-myndighetens målsättning ska nås är det troligt att även andra typer av byggnader behöver utnyttjas.
Äldre byggnader står för 25 procentav energianvändningen
Faktum är att byggnader uppförda före 1945 står för ungefär en fjärdedel av den totala energianvändningen i det svenska byggnadsbeståndet [2]. Att undvika att använda dessa byggnader blir därför svårt om solenergimålet ska nås. Vissa byggnader skyddas som kulturhistoriskt värdefulla enligt Kulturmiljölagen och kallas då för byggnads-minnen. I Sverige finns cirka 2 400 byggnadsminnen [3]. Bland dessa finns hela miljöer med byggnader, enskilda bostadshus, lokaler och nyttobyggnader av olika slag. Deras kulturhistoriska värde anses vara mycket högt och ändringar måste göras ytterst varsamt, i enlighet med de skyddsföreskrifter
som varje byggnadsminne har.
Artikelförfattare David Lingfors, Anna Donarelli och Joakim Widén
Uppsala universitet
