Gröna täta tak

Figur 1: Grönt tak med solceller, ängsflora och födosökande bi i kvarteret Sofia, Malmö.

– Ett helhetsperspektiv för ökad samhällsnytta

Det Vinnova-finansierade projektet Gröna täta tak är en satsning för att öka kunskapen om hur gröna tak kan leverera en mångfald av nyttor till stadsmiljön – med nolltolerans mot läckage. Ett bransch- och sektorsöverskridande samarbete som bland annat lett fram till att den första utgåvan av Grönatakhandboken kompletterats med ny värdefull kunskap. Projektet har också visat att det tekniska kunnandet bara står för en del av utmaningen.

Många ser gröna tak och andra typer av gröna anläggningar på bjälklag som en lösning på de utmaningar som stadsutvecklingen står inför, där för­tätning skapar brist på gröna ytor som kan bidra med ekosystemtjänster såsom infiltration-/fördröjning av dagvatten, föda för pollinerare, temperaturreglering med mera Men för att de gröna taken ska bidra med denna funktionalitet under hela sin livslängd, utan risk för skador på byggnaden, krävs gedigna kunskaper, vilket var bakgrunden till att den första utgåvan av Grönatakhandboken togs fram i ett samarbete mellan forskare och andra experter inom såväl vegetation som tät­skikt. I en fortsättning på projektet har handboken kompletterats med fördjupad kunskap inom områden som står högt upp på agendan hos byggherrar och an­dra samhällsutvecklare, däribland frågor
kring dagvattenhantering, solceller och brand.

Vegetationssystem och skötsel

Det vanligaste vegetationssystemet på marknaden är idag prefabricerade se­dummattor men det finns ett stort behov av att gå mot mer avancerade gröna tak av hög kvalitet som är mer tåliga och levererar fler nyttor till våra städer. Gröna tak kan utformas på en mängd olika sätt. Valmöjligheterna när det gäller uppbyggnad, substratval och växtval är stora framförallt när man går upp i tjocklek på växtmedium, det så kallade substratet. Genom att arbeta med breda kategorier i form av vegetationssystem kan man förenkla användning och valet av grönt tak. I Grönatakhandboken har vi utgått från de vanligaste produkterna på marknaden såsom sedumtak och sedum-örttak men även lyft in mer beskrivande vegetationssystem som ängstak och biotoptak.

Sedumtaken är de tunnaste och lättaste systemen och dessa kan appliceras på de flesta typer av byggnader. De består av ett tunt lager substrat och mycket torktålig vegetation. De fungerar bra så länge de inte anläggs på för branta lutningar och på för utsatta lägen, då till och med de torktåliga fetbladsväxterna riskerar att torka bort. Erfarenheter visar att det är viktigt att denna typ av tunna gröna tak anläggs med bra vattenhållande lager under vegetationen och att man vid installation kontrollerar att tjockleken är den som har beställts. De tunna skikten gör att de flesta inflygande ogräs kommer torka bort. Det är dock en tunn linje mellan att ogräsen torkar bort till att även den önskvärda vegetationen skadas vid längre torrperioder. Om man går upp i substrattjocklek öppnar man upp för mer variation och större värden på taken. Ett tjockare substrat kommer att hålla mer vatten vilket ökar dess värde i relation till dagvattenhantering och det öppnar också upp för ett rikare växtsamhälle med en större mångfald av blommande växter vilket i sin tur kan understödja en rikare biologisk mångfald på taken rent generellt. Redan vid 100 mm substrat har valmöjligheterna när det gäller växter ökat rejält och man har en stor mängd blommande örter och gräs att välja mellan. När man går upp i substrattjocklek så är risken för att den tänkta vegetationen ska torka bort mindre än om man ser till de tunnaste sedumtaken. Det handlar så klart fortfarande om att välja torktåligt material men man behöver inte längre helt förlita sig på växter som kan lagra vatten i blad och stammar i form av suckulens utan kan använda en större andel vanliga örter. När man ökar substrattjockleken öppnar man dock upp för ett ökat ogrästryck och kolonisering av arter från omkringliggande landskap. Det är alltså troligt att man får ett större skötselbehov på dessa lite tjockare system. 

I Grönatakhandboken har vi valt att definiera tak som är speciellt utformade för att bidra med biologisk mångfald som en egen kategori i form av biotoptak. Detta är en typ av vegetationsystem som har varit mycket populära i framförallt Schweiz och England men som under senare år också dykt upp på en del platser i Sverige. När det gäller biotoptaken har man oftast någon referensbiotop i tanken när man utformar sitt gröna tak. Det finns idag bra exempel på anlagda gröna tak med strandängar eller torrängar som referensbiotop. 

Skötsel är relaterat till förväntat utseende och förväntad funktion. Skötselarbetet styr alltså vegetationssystemet tillbaka mot ett önskvärt tillstånd. Det är därför viktigt att man är tydlig med vilken målbild som man har för anläggningen och att den står i relation till de resurser man givit växterna i form av substratdjup men också vilken mängd skötsel som man har tänkt ha på en yta. Ett mer naturligt utformat system där man tillåter en viss fri utveckling kommer alltså i de flesta fall ha en lägre skötselnivå jämfört med mer designade trädgårdsanläggningar. Det är viktigt att ha i åtanke att helt skötselfria gröna tak inte existerar och att man redan på ett tidigt stadium bör planera och fördela ansvaret för skötselsarbetet. Detta är särskilt viktigt när förvaltningen av en byggnad ska lämnas över till exempelvis en bostadsrättsförening. 

Läs hela artikeln i Bygg & teknik 2/2021.

Artikelförfattare: Alexander Elias, Brandskyddslaget, Anna Pettersson Skog, Sweco Environment, Mårten Västerdal, RISE, Tanja Hasselmark Mason, Scandinavian Green Roof Institute och Tobias Emilsson, SLU

Teckna en prenumeration HÄR